Stöd från anhöriga och tillgång till tillgänglig natur. Föräldrar som uppmuntrat en att vara lika aktiv som andra barn. Samt hjälp av kompetent rehabiliteringspersonal vid prioriteringen av aktiviteter. Det är faktorer som stimulerar till fysisk aktivitet hos äldre människor med funktionsnedsättningar efter polio, visar en ny avhandling vid Lunds universitet.
– Ofta säger man att funktionsnedsättningarna styr nivån av fysisk aktivitet. Men mina resultat visar att det är ett komplext beteende. Det som framstår som lite unikt är den starka kopplingen mellan fysisk aktivitet och tidigare erfarenheter, säger fysioterapeuten Cecilia Winberg, doktorand vid CASE, Lunds universitet.
Det kan till exempel handla om att ha haft föräldrar som uppmuntrat en att leva lika aktivt som andra barn. Stöd från anhöriga och tillgänglig omgivningen stimulerar också till fysisk aktivitet.
– Många lyfter fram vikten av att bo nära naturen och ha tillgång till tillgänglig natur. Det är inte tidigare beskrivet för den här gruppen där det ofta talas om miljö som ett hinder och inte som en stimulerande faktor, konstaterar Cecilia Winberg.
Förvärrade symptom
Halkbekämpning, borttagning av gropar och rötter i grönområden kan därför vara motiverade insatser. Vanliga symptom hos människor som drabbats av polio är muskelsvaghet, trötthet, smärta och gångsvårigheter. Symptomen förnyas eller förvärras sedan när denna grupp passerar 50-strecket. Det kallas för postpolio eller sena effekter av polio.
Intervjupersonerna i avhandlingen beskriver hur de har ändrat sina aktivitetsmönster på äldre dar. Exempelvis genom att gå kortare sträckor eller hitta mer tillgängliga slingor i skogen. Men även att de skaffat sig hund eller nya hjälpmedel för att upprätthålla sin aktivitetsnivå.
Prioritera rätt
– Postpolio-gruppen behöver hjälp med att prioritera mellan olika aktiviteter. De har bara en viss mängd energi och då gäller det att välja aktiviteter som ger mest utbetalning. Trots de förnyade symptomen fortsätter många att köra på precis som vanligt och det fungerar inte. Här kan vi som rehabiliteringspersonal göra en insats, framhåller Cecilia Winberg.
I sin avhandling använder hon sig både av subjektiva och objektiva mått, till exempel självskattning och stegräknare, för att beskriva den fysiska aktiviteten hos människor i åldern 50-80 år med postpolio.
Förhållandevis fysiskt aktiva
Till fysisk aktivitet hör allt som ökar energiförbrukningen, från högintensiv träning till påtande i rabatten. Det visade sig att postpolio-gruppen var förhållandevis fysiskt aktiva, i genomsnitt tre timmar per dag.
– Det handlade inte så mycket om träning utan mer om hushållsarbete och trädgårdsarbete. Den vanligaste aktiviteten var promenader, berättar Cecilia Winberg.
Ny kunskap
Av avhandlingen framgår dessutom att ju bättre gångförmåga desto högre aktivitetsnivå. Oavsett om gångförmågan var självskattad eller objektivt testad.
– Det är en nyhet och har aldrig visats förr hos personer med postpolio, poängterar Cecilia Winberg.
Viktigt med fysisk aktivitet
Även lårmuskelstyrka och rädsla för att falla påverkade aktivitetsnivån. Avhandlingen undersöker också hur gruppen uppfattar fysisk aktivitet.
– De tycker att fysisk aktivitet är viktigt och ser det som ett sätt att kontrollera sina funktionsnedsättningar på, säger Cecilia Winberg och fortsätter:
– Vi fann också ett positivt samband mellan fysisk aktivitet, ålder och livstillfredsställelse. Det stärker den generella uppfattningen att en aktiv livsstil utgör en viktig faktor för att människor med funktionsnedsättningar ska må bra.
Globalt perspektiv
I Sverige åldras idag cirka 15 000-20 000 personer med funktionsnedsättningar efter polio. En grupp motsvarande antalet drabbade av multipel skleros. Eller något mindre än antalet med Parkinsons sjukdom som ligger runt 22 000 personer.
– Man kan tycka att det är en liten grupp och en diagnos som är på väg att dö ut. Men det finns faktiskt en del invandrare i Sverige som haft polio så sent som på 80-talet. Om tio till tjugo år kan även de här människorna utveckla postpolio, säger Cecilia Winberg.
Hon framhåller också att ur ett globalt perspektiv är det många som drabbats av polio under 70- och 80-talet och som kan ha glädje av hennes forskning när de blir äldre.
Text: ERIK SKOGH
Artikeln är tidigare publicerad på hemsidan för CASE, 22 december 2014
