En funktionsnedsättning kan göra att risken för fall ökar med åren. Få får allvarliga skador men rädslan i sig kan vara mycket begränsande och göra att du inte längre vågar vara lika aktiv som förr. I den största studien hittills har forskare vid Lunds universitet studerat fall och fallrädsla hos äldre med postpolio.

Många med postpolio får tilltagande besvär med åldern – muskelsvaghet, trötthet, smärta och balanssvårigheter är några. Risken att falla omkull ökar då också.

– I tidigare studier har forskare sett att det är vanligt att personer med funktionsnedsättning ramlar och slår sig, men för personer med postpolio finns det få tidigare studier gjorda, berättar Christina Brogårdh, forskare vid Lunds universitet och kliniskt verksam som fysioterapeut (sjukgymnast) vid Skånes universitetssjukhus.

Föll ofta utomhus

I en nyligen publicerad studie som Christina Brogårdh genomfört i samarbete med CASE*, professor Jan Lexell och forskargruppen ”Rehabiliteringsmedicin,” kunde hon se att 60 procent av de personer med postpolio som deltog i studien hade fallit det senast året. Av dessa hade en fjärdedel fallit så mycket som sex gånger eller fler.

– De flesta föll utomhus, till exempel på väg till sin bil eller till affären, säger Christina Brogårdh. Ofta var det på eftermiddagen, och det skulle kunna tyda på att orsaken kan vara en tilltagande trötthet under dagen.

De som hade fallit upplevde att de hade större svårigheter med att gå, till exempel i backar, trappor eller på ojämnt underlag. De flesta hade också någon form av gånghjälpmedel – allt från ortoser som ger stöd för vristerna och benen till käpp, rullator eller rullstol.

Begränsningar i vardagen

– De var också mer bekymrade över att göra olika aktiviteter, säger Christina Brogårdh. Deras funktionsnedsättning minskade delaktigheten i samhället, som att göra saker tillsammans med sina vänner, att åka och handla, gå på teater eller restaurang och så vidare.

Nu pågår en uppföljning med intervjuer för att bättre förstå hur det är att åldras med postpolio.

– Vi vill bättre förstå hur fallrädslan påverkar vardagen och livssituationen, säger Christina Brogårdh. Vi vill också se vilka strategier de som klarar sig bättre använder sig av. För att kunna ge ett bra stöd i vardagen tror vi att det är viktigt att skräddarsy rehabiliteringen för varje individ.

Flera faktorer kan påverka risken att falla, tex graden av olika funktionsnedsättningar, balanspåverkan, typ av hjälpmedel, inom- och utomhusmiljön samt läkemedelsanvändning.  För att minska fallrisken är det viktigt att försöka påverka flera av dessa faktorer. Balansträning med Thai Chi har visat sig vara en effektiv träningsform för att minska fallrisken för personer med olika neurologiska skador och sjukdomer, t ex stroke.

– I framtiden hade det varit spännande att se hur balansträning i form av Tai Chi skulle fungera även för den här gruppen, säger Christina Brogårdh.

Resultaten från den uppföljande studien väntas bli klara till hösten.

Text: NINA NORDH

* CASE (Centre for Ageing and Supportive Environments) är ett tvärvetenskapligt forskarnätverk vid Lunds universitet som har fokus på stödjande miljöer för en åldrande befolkning. Läs mer på: http://www.med.lu.se/case