Den som åldras med en funktionsnedsättning kan många gånger känna ålderskrämporna smyga på tidigare än vanligt. Att vara fysiskt aktiv kan motverka åldrandets effekter, men vad gör man om funktionsnedsättningen får dig att inte kunna eller orka träna? En avhandling från Lunds universitet försöker hitta svaret på den frågan.

Hos friska äldre har fysisk aktivitet bra effekt på hälsa och överlevnad, men alla har inte möjlighet att träna så mycket.  För den som har  neurologiska funktionsnedsättningar, som stroke, MS eller Parkinsons sjukdom, märks många gånger åldrandet tidigare. De är svagare från början och orkar med mindre.

Cecilia Winberg presenterade strax före jul sin avhandling om hur personer med sena effekter av en polioskada upplever sina begränsningar när det gäller fysisk aktivitet. Det är vanligt att de som har haft polio som barn, även i lindrig form, får tilltagande besvär när de blir äldre i form av muskelsvaghet, trötthet och smärta i muskler och leder. Det gör att de ofta avråds från fysisk aktivitet i traditionell mening.

Bryta stillasittandet ofta

– Många gånger är det inte möjligt för de med postpolio, eller andra neurologiska funktionsnedsättningar, att kunna träna det som brukar rekommenderas – det vill säga med måttlig eller hög intensitet, säger Cecilia Winberg. Det jag däremot såg var att många var fysiskt aktiva på andra sätt i sin vardag.  Det viktigaste för hälsan är att vara aktiv en större del av dagen och att ofta bryta stillasittandet.

I studien märkte Cecilia Winberg att alla inte varit medvetna om att aktiviteten i vardagen är så betydelsefull. Det fanns de som hade haft dåligt samvete för att de inte orkade gå till gymmet, men när hon pratade mer med dem om deras vardagsaktiviter visade det sig att träningen de fick genom att gå och handla, vara med barnbarnen och så vidare räckte väldigt långt.

Fokusera mer på friskvård

– I mina intervjuer blev det tydligt att de flesta ville vara aktiva, men att de kunde behöva mer stöd från en rehabiliteringsklinik eller av primärvården. Det är också viktigt att prata mer om livsstilsfrågor med de personer som har en funktionsnedsättning. Det blir så lätt att vården bara fokuserar på funktionsnedsättningen och inte det friska.

Oavsett funktionsnedsättning mår alla bättre av en bra livsstil, betonar Cecilia Winberg. Samtidigt finns många gånger en okunskap i samhället och bristande tillgänglighet till den friskvård i form av gym och liknande som andra utan funktionsnedsättning använder.

Bredare syn på fysisk aktivitet

Jag frågar Cecilia Winberg vad hon framför allt tar med sig från sitt avhandlingsarbete nu när hon börjar arbeta kliniskt igen som fysioterapeut (det som tidigare kallades för sjukgymnast).

– Jag har fått en bredare syn på vad fysisk aktivitet innebär för någon med en funktionsnedsättning, och att det är så viktigt att hitta det man själv vill göra. Jag kommer bland annat att fråga mer om vad de tyckte om att göra innan de fick sin funktionsnedsättning för att lättare hitta motivation till att vara fysiskt aktiv. Jag vill hjälpa personer med funktionsnedsättning att ta steget från sjukvård till friskvård, avslutar Cecilia Winberg.

Text: NINA NORDH

Läs en mer utförlig artikel om Cecilia Winbergs avhandling 2014 om fysisk aktivitet vid postpolio: Viktiga prioriteringar vid postpolio