Peter Höglund installeras som professor vid Lunds universitet 17 oktober 2014, och skriver här själv kort om sin forskning:

När jag arbetade som läkare inom internmedicin och kardiologi fascinerades jag över hur varierat olika patienterna reagerade på samma läkemedel. Olika patienter behöver tydligen olika behandling, men varför? Min forskning går ut på att individualisera, följa upp och styra behandlingen så att den blir så bra som möjligt för den enskilde patienten.

I min forskning har jag bl.a. undersökt enantiomerer, det vill säga det faktum att vissa molekyler kan uppträda som varandras spegelbilder, ungefär som våra händer. På liknande sätt som att högerhanden passar dåligt i en vänsterhandske kan den ena enantiomeren ibland passa bättre eller sämre än den andra i en s.k. receptor, som registrerar signaler till cellerna. Det här fenomenet gäller inte bara för vissa läkemedel utan ibland också för ämnen vars smak eller lukt vi uppfattar. Den ena enantiomeren av aspartam smakar sött och används som sötningsmedel, medan den andra har bitter smak. Den ena formen av ämnet karvon luktar pepparmint, den andra kummin. Vid läkemedelsutveckling är det ofta fördelaktigt att endast välja den ena enantiomeren för att undvika oönskade effekter. Ett omtalat exempel, som jag har studerat i min forskning, är talidomid (Neurosedyn). Där ger den ena enantiomeren de avsedda effekterna, medan den andra kan ge upphov till svåra missbildningar.

Vår forskargrupp har visat att vad beträffar talidomid är molekylen inte stabil: de båda formerna omvandlas till varandra. Så för talidomid kan man inte genom att bara välja att ge den ena enantiomeren undvika effekterna av den andra, vilket annars vanligen är möjligt. I min forskning har jag upptäckt att läkemedel ofta är mer komplicerade än vad de uppges vara. Jag hoppas att min forskning ska kunna bidra till att bättre förstå effekter av läkemedel och därmed optimera användningen av dem.

Text: PETER HÖGLUND