Systemutvecklaren Tony Wieder i Malmö är inte någon typisk hjärtinfarktpatient – han är vare sig gammal, överviktig eller otränad. Ändå råkade han förrförra vintern ut för en hjärtinfarkt, och kom att delta i Lunds universitets forskning om nedkylning av infarktpatienter.

 – Jag var illamående, hade väldiga smärtor i bröstet och stark ångest. Jag kunde varken stå, sitta eller ligga utan att det gjorde ont, berättar han.

Tony Wieder förstod inte själv vad som hänt, men ambulanspersonalen förklarade att det troligen var fråga om en hjärtinfarkt. På Skånes universitetssjukhus i Lund mötte han en läkare som berättade om en pågående studie där det behövdes studiedeltagare. Studien gällde nedkylning före det ingrepp som behövde göras för att ta bort den infarktskapande blodproppen i hjärtat.

Kändes tryggt och bra

Ville Tony Wieder delta? Ja, även om han vid det laget var lätt omtöcknad av det morfin han fått mot smärtorna, så förstod han tillräckligt för att vilja vara med.

– Om nedkylningen skulle kunna minska skadorna efter ingreppet, så lät det ju som en bra sak. Jag fann också senare att jag som försökspatient fick extra mycket uppmärksamhet hela tiden jag låg på sjukhuset. Det kändes ju också tryggt och bra, säger han.

Tony Wieder kan bara se två möjliga nackdelar med kylbehandlingen. Den ena är att det tar lite extra tid att kyla ner patienten inför det kirurgiska ingreppet – dock inte mer än omkring tio minuter, vilket inte anses riskabelt. Den andra är att han kände av kylan, så att han började frysa och behövde ha flera filtar över sig. Men det ser han som ett övergående och fullt uthärdligt obehag.

– Om nedkylningen ger ett bättre resultat efter behandlingen av en hjärtinfarkt, så är den väl värd att göra. Jag är helt nöjd med att ha deltagit i forskarnas studie. Skulle jag råka ut för en hjärtinfarkt en gång till, så skulle jag kanske till och med be om att bli nedkyld! säger han.

Text: INGELA BJÖRCK