Rytmstörningar är vanliga hos vuxna patienter som opererats för medfödda hjärtfel. Det framkallar ofta hjärtklappning och yrsel- eller svimningssymptom.

– Det är en akutsituation och då är det tryggt för patienten att veta att det finns specialistläkare på området, även på de mindre sjukhusen i landet, säger Ulf Thilén, överläkare i kardiologi vid Skånes universitetssjukhus i Lund och forskare vid Lunds universitet. 

Därför samlas närmare 100 läkare från hela landet i Lund den 22-25 september för att under en vecka spetsa sin kompetens om medfödda hjärtfel hos vuxna.

I dag finns fler än 30 000 vuxna med medfött hjärtfel (GUCH, Grown Up Congenital Heart disease) i Sverige. Det innebär att de nu är fler än antalet barn med samma problem, och de ökar kontinuerligt.

Allt fler överlever

– Vi har blivit bättre på att behandla de här patienterna, både inom barnkardiologi och inom barnhjärtkirurgi. Tidigare dog barn med komplicerade missbildningar i hjärtat redan i unga år, idag når de vuxen ålder och lever längre. Det är få hjärtfel som vi inte kan åtgärda idag. Vi kan inte alltid bota, men vi kan förlänga livet, säger Ulf Thilén.

Den ständigt ökade överlevnaden har gjort att trycket på de större sjukhusen i Lund, Göteborg och Stockholm har ökat, samtidigt som patienterna fått högre krav. Därför satsas det sedan några år på att höja kompetensen hos hjärtspecialisterna, även på de mindre sjukhusen i landet.

Lever ett relativt normalt liv

– De här patienterna är ofta unga människor, de är i början av livet och har krav på bra specialistvård, även vid ett mindre sjukhus i hemtrakten. Det kan röra sig om akut hjälp, men också sociala faktorer som yrkesval, familjebildning och fritidsaktiviter. En viktig fråga för många kvinnor med medfött hjärtfel är om de kan föda barn, säger Ulf Thilén.

– De flesta patienter med medfött hjärtfel lever ett relativt normalt liv, men när de behöver hjälp av olika slag är det önskvärt att de ges möjlighet att träffa en hjärtspecialist, även på ett mindre sjukhus.

Text: OLLE DAHLBÄCK

Artikeln är tidigare publicerad av Lunds universitet, 5 september 2014