Debattartikel från PanCareSurFup, 19 augusti 2014:

Varför händer det så lite vad gäller utveckling av nya mediciner för barn med cancer? Frustrationen i frågan är motiverad, svaren mångfacetterade och kan vara svåra att ta in.

Från Lunds universitet leder forskare och barncancerläkare Lars Hjorth projektet PanCareSurFup. I projektet kartläggs olika former av sena komplikationer efter cancerbehandling i barndomen. Flera av Europas mest kunniga läkare och forskare inom området barncancer samarbetar för att sprida denna kunskap, bland annat till de som producerar nya läkemedel.

Eftersom ingen riktigt vet vad det på lång sikt innebär att blockera en viss sorts mål i en cell vid nya behandlingsmetoder är det viktigt att följa upp detta utifrån teoretiska resonemang om möjliga sena komplikationer.

Barn liten målgrupp för läkemedelsutvecklare

Barn är en förhållandevis liten målgrupp, av regelverk definierade som individer mellan 0-18 år. Barn växer och har en ämnesomsättning som skiljer sig från vuxnas. Vanliga läkemedel, som antibiotika, är oftare väldokumenterade och godkända för användning till barn.

Cancersjukdomar hos barn däremot är ovanliga, allvarliga och behandlas ofta med vuxenläkemedel som delas i små bitar eller späds ut i flera omgångar. Många av dessa läkemedel saknar av historiska skäl helt barnanpassad information.

I jämförelse med vuxna får barn annorlunda biverkningar som därför kan vara svåra att koppla till medicineringen. Mer kunskap om läkemedels negativa påverkan hos barn och unga behövs för att kunna ge läkemedelsråd om dosering och information om biverkningar. Ytterst få av alla biverkningar hos såväl barn som vuxna rapporteras till Läkemedelsverket.

Svårt få fram mediciner för sällsynta diagnoser

I ett litet land som Sverige försvåras läkemedelsutveckling till barn av att det är svårt och olönsamt för läkemedelsföretag att göra kliniska prövningar på så få barn med vissa sällsynta diagnoser. Sjukdomar som förekommer hos färre än 5 per 10 000 individer i befolkningen behandlas med så kallade särläkemedel. Ungefär 300 barn och unga per år drabbas av olika cancersjukdomar i Sverige. Möjligen marknadsförs inte vissa barnläkemedel här på grund av dålig lönsamhet.

– Att få fram nya mediciner för sällsynta diagnoser är svårt hur man än vänder och vrider på det, konstaterar Viveca Odlind, Läkemedelsverket. Det gäller för både barn och vuxna.

Inom EU finns en viktig lag (Orphan Regulation) som reglerar särläkemedel för behandling av diagnoser som drabbar mindre än 1 person per 5000 invånare. Företag kan ansöka om att få sin produkt klassad som särläkemedel i hela EU.

Barnutvecklingsplan för alla nya läkemedel

En annan viktig lag gäller barnläkemedel, alltså alla läkemedel för barn inte bara cancerläkemedel. Det är en lag i EU från 2007 som kräver en barnutvecklingsplan, Paediatric Investigation Plan, för alla nya läkemedel. Företagen måste göra prekliniska studier på unga djur och kliniska studier på barn i alla åldrar samt utveckla läkemedelsformer och smaker för att passa barn. Företag kan få vetenskaplig rådgivning från European Medicines Agency (EMA) utan kostnad och får också förlängt patent på sin produkt om en barnutvecklingsplan av läkemedlet genomförs.

Viveca Odlind är själv medlem i en vetenskaplig kommitté i EMA för bedömning av barnutvecklingsplaner (Paediatric Committee). Det är alltid en utmaning att göra prövningar på barn på ett vetenskapligt och etiskt acceptabelt sätt.

– Krav på nätverksbyggande finns med i regelverket. Samarbete och nätverk över gränserna är en förutsättning eftersom målgrupperna är så små men ingen lag i världen kan i praktiken reglera detta. Forskare och läkare måste driva på.

Att läkemedelsutveckling tar lång tid visar utvärdering av EU-lagstiftningen som syftar till att förbättra läkemedelsutveckling för Europas barn. En barnutvecklingsplan krävs när ett företag ska lämna in ansökan om godkännande av sitt läkemedel för vuxna. Läkemedel som uteslutande används av vuxna kan befrias från detta krav. Denna möjlighet till undantag innebär att företag kan planera att utveckla sitt läkemedel endast för vissa cancertyper som inte drabbar barn, till exempel lungcancer. Därigenom kan företaget befrias från kravet på barnutvecklingsplan trots att läkemedlet kan ha en bakomliggande verkningsmekanism som teoretiskt skulle kunna fungera även vid vissa barntumörer.

Internationellt samarbete viktigt

– Effektiv och framgångsrik läkemedelsutveckling för sällsynta diagnoser, både när det gäller för barn och vuxna, är en stor utmaning även om vi ser forskningsframsteg också inom dessa cancerformer säger läkemedelsföretaget Pfizers medicinska rådgivare, Sofia Risberg.

Utvecklingsprogrammen idag bygger på forskningsdata som indikerar att man kan få effekt av ett visst läkemedel vid en viss typ av cancer. Läkemedlen är ofta skräddarsydda för detta. Man gör även en noggrann värdering av möjlig nytta kontra eventuella risker. I många fall börjar man med kliniska studier av vuxna patienter för att få kunskap om eventuella biverkningar innan studier på barn påbörjas.

För ovanliga diagnoser med mycket få patienter kan det vara svårt att genomföra de omfattande kliniska prövningar som krävs för att få godkänd indication under rimlig tid och till skälig kostnad. När studier av sjukdomar hos barn planeras får vi i de flesta fall en studieförfrågan i Sverige och försöker delta om möjligt. Ofta är det en utmaning att i Sverige hitta och inkludera tillräckligt många patienter vid sällsynta diagnoser. En viktig förutsättning för att kunna vara med är ett nära samarbete mellan olika svenska kliniker.

För ett av Pfizers läkemedel som idag används för behandling av en typ av lungcancer hos vuxna med en specifik genetisk förändring har även studier på barn inletts i USA med bl.a. vissa neuroblastom och storcelliga anaplastiska lymfom som uppvisar liknande förändringar. Denna forskning befinner sig ännu i ett väldigt tidigt stadium.

Idag lever drygt 80 % av de barn i Sverige som har fått cancer 5 år efter diagnos. Uppemot 10 000 personer i Sverige och närmare en halv miljon invånare i Europa har överlevt en cancerdiagnos tidigt i livet. Dessa positiva siffror är glädjande resultat av många parters arbete och engagemang.

Vad krävs för att ytterligare öka antalet barn som överlever cancer och förbättra deras livskvalité?