Varje dag får 15-20 svenska kvinnor reda på att de har bröstcancer. I Sverige är en bröstcancerdiagnos inte längre en dödsdom – nu för tiden lever fortfarande 90 procent av kvinnorna fem år efter att deras bröstcancer blev upptäckt. Sjukvården kan nu genom att analysera enskilda patienters tumörer skräddarsy en behandling som stoppar tumörens tillgång till de tillväxtfaktorer som analyserna visar att den föredrar. Oftast fungerar det väldigt bra. Men ibland beter sig tumörer inte som man förväntar sig.

Vissa människor verkar ha medfödda genetiska riskfaktorer som till exempel ökad dödlighet i cancer. Runt om i världen försöker man därför hitta genvarianter som är vanligare bland till exempel bröstcancerpatienter som får återfall.

Ett område av stort intresse är gener som styr kroppens benägenhet att skicka ut inflammatoriska ämnen. Inflammation verkar vara en tillväxtfaktor för bröstcancer. Det finns också andra saker förutom gener som gör kroppen inflammatorisk. Oavsett gener så är kvinnor med bukfetma mer inflammatoriska än de utan, och man har sett att överviktiga kvinnor har inflammatoriska härdar i bröstvävnaden. Både kvinnor med riskgener och de med inflammatorisk kroppstyp har en ökad risk att få återfall om de får bröstcancer, men man vet inte vilken orsak till inflammation som är viktigast.

Riskfaktorer var för sig leder fel

Traditionellt sett har man tittat på faktorerna tumörtyp, inflammatorisk kroppstyp och genetisk tendens till inflammation var för sig. Detta har gjort att man kunnat kartlägga olika patientergruppers risk för bröstcanceråterfall och på så vis kunnat ge patienterna en prognos. Det har dock visat sig att vissa kvinnor får återfall trots att de statistiskt sett tillhör en patientgrupp som har god prognos

Vår forskningsgrupp försöker bland annat hitta svaret på detta genom att undersöka risk för återfall  hos kvinnliga bröstcancerpatienter i Lund. För att verkligen ta reda på om arv och miljö samverkar kombinerar vi dessa inflammationskopplade faktorer och undersöker sambanden för flera olika inflammatoriska gener. På detta sätt har vi kunnat hitta kopplingar mellan de oväntade återfallen som man inte hade sett tidigare.

Helhetsbild ger mer information

Vi har sett att om man på klassiskt vis tittar på genetisk information, kroppstyp, eller tumörtyp var för sig så hamnar grupper av kvinnor med hög risk för återfall i grupper där man inom sjukvården vet att kvinnor statistiskt sett tillhör en patientgrupp som har god prognos. Men, när man kombinerar de inflammationskopplade faktorerna  så  hittar man många av de kvinnor som inte skulle svara på sin behandling så som man hade förväntat sig.

Genom att försöka bilda oss en helhetsbild av patienten får vi fram mer information om återfallsrisk än tidigare, och vi har kunnat hitta grupper av patienter som borde ha fått en annan eller ytterligare en behandling. Det är viktigt att acceptera att en cancerpatient inte kan begränsas till en genuppsättning eller en tumörtyp utan att man måste se till hela människan för att förstå sammanhanget som tumören lever i. Bara då kan man ge en verkligt skräddarsydd behandling.

Text: ANDREA MARKKULA