”Tjockkänsla”. Det är ett ord som psykologen Per Johnsson brukar använda, och som alla ungdomar med ätstörningar genast förstår. Tjockkänslan har inte mycket med vikt eller midjemått att göra, utan grundar sig på negativa upplevelser som ledsenhet, rädsla och ensamhet, som satt sig fast i kroppen som en känsla av att vara tjock och misslyckad.

– Det är tjockkänslan som driver anorektiker att svälta sig. Problemet är bara att tjockkänslan aldrig upphör – den blir bara starkare ju mindre någon väger! säger Per Johnsson från psykologiska institutionen vid Lunds universitet.

Perfektionisten vill kontrollera allt

Per Johnsson har både behandlat ungdomar med ätstörningar och forskat på området. Han har bland annat skrivit om självuppfattningen hos dessa ungdomar, om de försvarsmekanismer de kan ta till, om möjligheterna att bedöma vilka ungdomar som är i riskzonen, och om kopplingen mellan perfektionism och ätstörningar.

En sådan koppling finns det nämligen, har hans och andras forskning visat. Perfektionisten vill kontrollera allt, från städningen och skolbetygen till sina egna känslor. Det är riskabelt, menar Per Johnsson.

– Om man är så angelägen om att ha en perfekt fasad att man inte vågar visa sina känslor, så hamnar de någon annanstans i stället – ofta i kroppen, i form av ”tjockkänslan”.

Flickor särskilt i riskzonen

Flickor, inte minst de som kommit tidigt i puberteten, är särskilt i riskzonen för att bli perfektionister.

– Jag brukar tala om puberteten snarare än om tonåren här, eftersom det inte är åldern utan de fysiska förändringarna som är avgörande. Hos flickor som kommer tidigt i puberteten har kroppen så att säga sprungit ifrån själen. De kan vara barnsliga till sinnet men ser vuxna ut, och blir ofta bemötta därefter, säger Per Johnsson.

Hans budskap till ungdomar är att de ska stå ut med sina känslor, hurdana de än är. Det är också bra om de kan tala om känslor med sina vänner, eftersom det gör det lättare att sätta namn på de många hopblandade affekter (starka känslor) som puberteten kan medföra.

– Flickor i riskzonen är dåliga på att se sig själva men bra på att se andra. Därför kan de lära sig av sina kamrater att känna igen kroppens signaler och veta hur oro, ilska, förälskelse och så vidare brukar yttra sig, förklarar Per Johnsson.

 Att äta tillsammans är viktigt

Budskapet till föräldrar är att acceptera ungdomarna som de är, även när de uttrycker negativa känslor, och att inte göra kärleken villkorad av ungdomarnas prestationer. Att äta tillsammans är också viktigt, eftersom det kan grundlägga både en gemenskap och ett avspänt förhållande till mat.

– Vi äter faktiskt osedvanligt lite med våra barn idag. Alla har ju olika aktiviteter med träning, läxor, föreningar och så vidare, så man lever separata liv, säger Per Johnsson. Han tycker föräldrarna borde anstränga sig för att få till gemensamma middagar för hela familjen så ofta som möjligt, helst varje dag.

Ätstörningar i allmänhet är vanliga idag, men anorexi enligt medicinens strikta definition är faktiskt inte vanligare än förr. Den enda förändringen, enligt Per Johnsson, är att andelen pojkar och män med anorexi är aningen större än den varit tidigare.

Text: INGELA BJÖRCK