En vanlig bild av forskningen är att forskare gör experiment, kommer fram till resultat och använder sedan den nya kunskapen till olika förbättringar. Översatt till vårdforskning tänker man sig att resultaten på något sätt förbättrar för patienten.

Men verkligheten är ibland mer komplicerad än så. Resultaten visar kanske inte det man förväntat sig. På forskarspråk kallas detta för negativa resultat. Sådana resultat kan vara svåra att publicera och det är olyckligt eftersom viktig kunskap om fallgropar inte blir känd för andra.

Den vetenskapliga publikationen som beskrivs i den här texten har vunnit pris just för att den beskriver negativa resultat. Den handlar om hur man kan förbättra vardagen för personer med psykisk funktionsnedsättning.

Att ha en meningsfull daglig sysselsättning är viktigt för vårt välbefinnande men tyvärr ser inte vardagen ut så för oss alla. Personer med psykisk funktionsnedsättning som på grund av sitt handikapp inte klarar av ett lönearbete är en utsatt grupp. Många lever ensamma, de vänder på dygnet och mycket tid spenderas framför tv:n och datorn.

Kommuner har i uppdrag att tillhandahålla meningsfull daglig sysselsättning till denna grupp. Det kan vara i form av arbetsorienterade verkstäder eller mer träffpunktsorienterade verksamheter. I ett tidigare forskningsprojekt hade forskarna sett att de som gick i daglig sysselsättning inte var mer nöjda med sin vardag eller hade en bättre livstillfredställelse än personer som inte deltog i den här typen av verksamhet.

Förbättringar i dagverksamheter

– Då föddes tanken om att försöka berika existerande dagverksamheter så att de skulle upplevas som mer meningsfulla, berättar Mona Eklund, professor i arbetsterapi vid Lunds universitet.

Christel Leufstadius och Mona Eklund.

Forskarna valde att studera åtta dagverksamheter, fyra där olika förändringar infördes och fyra kontroller. Allt förändringsarbete gjordes genom personalen. Praktiskt innebar det att personal tillsammans med brukare fick i uppgift att beskriva sin verksamhet, identifiera svagheter, ge förslag på förbättringar samt jobba fram en plan för vad, när och av vem förändringarna skulle genomföras. Typiskt kunde det handla om 2–3 förbättringsförslag, t.ex. att erbjuda friskvård, att ge tydligare återkoppling till brukarna eller att erbjuda en tydligare struktur.

Svårt att se skillnader

Det vanliga vid den här typen av studier är att resultaten analyseras med flera olika metoder. Den första, s.k. kvantitativa analysen gjordes genom att brukarna i standardiserade formulär fick bland annat skatta sitt välbefinnande, om de upplevde att de hade kontroll över den egna tillvaron eller hur de upplevde olika aktiviteter. Den kvantitativa analysen visade dock ingen skillnad mellan de verksamheter där man hade infört förändringar och kontrollerna.

I forskarvärlden finns en tendens att inte publicera negativa resultat och för de som ändå vill försöka kan det vara svårt att hitta en tidskrift som är villig att publicera ett sådant manuskript.

Negativa resultat också viktiga

– Negativa resultat är också resultat och det är viktigt att även dessa rapporteras. Annars ger vi forskare en skev bild av verkligheten, säger Mona Eklund.

Genom en noggrann analys av vad som kan ha bidragit till de negativa resultaten och genom att föreslå ändringar i försöksuppläggning har forskarna bidragit med värdefull information inför kommande studier.

Några av de viktigaste slutsatserna som forskarna kunde dra från analysen är:

• Instrumenten som låg till grund för den kvantitativa analysen kan ha varit för trubbiga och behöver eventuellt utvecklas.
• Man har haft en övertro till möjligheten att jobba genom personalen på verksamheterna. Förmodligen behöver en arbetsterapeut jobba mer direkt med förändringarna.
• Det kan vara svårt med förändringar på gruppnivå. Vad som upplevs som meningsfullt är mycket individuellt och kanske bör man jobba mer individbaserat.

Viktigt med olika typer av metodik

Forskarna håller nu på att slutföra andra, kvalitativa analyser som baseras på djupintervjuer.

– Resultaten är inte publicerade än men vi har kommit så pass långt i analyserna att vi kan se positiva upplevelser både från brukare och personal, säger Christel Leufstadius, lektor i arbetsterapi och en av medförfattarna till studien, och fortsätter:

– Att införa förändringar i vården är komplicerat och dynamiskt, därför är det viktigt med olika typer av metodik i sådana projekt.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

Foto: Eva Bartonek Roxå (porträtt) och Colourbox (ingångsbild fallgrop)

Artikeln är också publicerad på Medicinska fakultetens hemsida som månadens vetenskapliga artikel i mars 2014 vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet.