Kan man minska oro vid strålbehandling med hjälp av sagor och en docka? Och kan man undvika att söva barn genom att låta dem se på film? Det tror Jenny Gårdling som påbörjat sitt forskningsprojekt om hur man hittar alternativ till narkosmedel när ett barn får cancer och behöver strålas.
I Sverige insjuknar cirka 300 barn i cancer varje år. Cancer behandlas ofta med en kombination av operation, cellgifter och strålbehandling och varje år strålas ca 20 barn i södra Sverige. Med hjälp av olika typer av hjälpmedel som t ex ansiktsmask eller en madrass som formas efter kroppen, fixerar man patienten så att denna ligger stilla och man med millimeterprecision kan stråla just på det sjuka området. En strålningsperiod kan variera från några dagar till flera veckor med daglig strålbehandling och oftast får man söva ner de mindre barnen för att de ska ligga stilla.
Inte riskfritt
– Att söva barn kan innebära en risk för barnet och ett ökat obehag – både för barnet och för föräldrarna. Man får inte lov att äta några timmar
före och när barnet har varit sövt kan de sova en längre tid vilket kan ge problem med sömnen och minskad aptit, förklarar Jenny Gårdling, röntgensjuksköterska och doktorand på Institutionen för hälsa, vård och samhälle.
Genom Barncancerfonden har Jenny fått forskningsmedel för att ålderanpassa förberedelserna till barnet innan strålbehandlingen påbörjas. Detta skulle kunna innebära att barnets och föräldrarnas oro minskar vilket i sin tur skulle kunna leda till att antalet barn som sövs minskar.
Anpassa förberedelser
– Genom ett samarbete med Institutionen för designvetenskaper har vi fått kontakt med Hanna Örnskär, som har gjort en modell av en strålningsapparat. Barnen får själva prova med en docka hur strålningsprocessen går till. Vi håller också på att skriva en sagobok om hur det är att strålas samt utarbeta en informationsfolder.
Genom att anpassa förberedelserna hoppas Jenny att familjen känner att den får bättre kontroll över situationen och att oron över processen därigenom minskar och man därigenom får lättare att ligga still. Ytterligare ett projekt är att undersöka hur man kan gå tillväga för att barnet ska kunna titta på film under strålningstiden – en metod som framgångsrikt provats när det gäller magnetkamera/magnetresonanstomografi.
– Det som barn ofta tycker är jobbigt under strålningen är att de måste vara ensamma i rummet eftersom varken föräldrar eller personal kan närvara pga strålning. Vi har en tanke om att använda ett snöre där barnen håller i ena ändan och föräldern i den andra. Kanske kommer det att upplevas som en tröst och minska oron.
Ligger i startgroparna
Projektet är ännu i startgroparna och förväntas ta fart under våren 2014. I första delen undersöker man hur familjen upplever den befintliga information som ges nu inför strålningsbehandling, för att sedan kunna jämföra med de nya ålderanpassade förberedelserna.
Text och bild: Åsa Hansdotter
Artikeln är tidigare publicerad som pressmdelande från Lunds universitet, Hälsa vård & samhälle, 22 augusti 2013