Artros är en kronisk sjukdom som karaktäriseras av förlust av ledbrosk. Forskningen är nu bland annat inriktad på att ta fram möjligheter för att se vad som händer inuti ledbrosket vid början av den här sjukdomen. Det skulle ge nya framtidsutsikter för hur sjukdomen ska kunna stoppas.

Zana Hawezi, som nyligen disputerade på en avhandling om ledbrosk, har undersökt hur man kan spåra förekomsten av glykosaminglykaner, förkortat GAG, en viktig komponent i ledbrosk för att det ska kunna hantera rörelse och belastning. Ju mer av det här ämnet desto bättre, skulle man kunna sammanfatta. För det är när mängden glykosaminglykaner sjunker i brosket som artros kan börja bli fallet. Minskad mängd GAG i brosket börjar i ytlagret för att sedan gå på djupet.

Brosk med bättre kvalitet har mer GAG

Med en avbildningsteknik baserad på magnetresonans, MRI, samt kontrastmedel går det att uppskatta hur mycket GAG som ledbrosket innehåller. Kontrastmedlet, som är magnetiskt av en sort som kallas paramagnetiskt och sprutas in i ett kärl i armen, fördelar sig i brosket beroende på hur mycket GAG det finns i brosket. Både kontrastmedlet och GAG är negativt laddade,vilket gör att ett brosk med bättre kvalitet, det vill säga ett med mycket GAG kommer att ta upp en mindre mängd av kontrastmedel än vad ett brosk av sämre kvalitet gör.

Zana Hawezi har nu undersökt mätmetodernas tillförlitlighet och vad de kan ge för ny kunskap om hur artros uppkommer och utvecklas. Det här har han gjort genom att studera hur kontrasten fördelas i brosket, lager för lager. Till sin hjälp har Zana Hawezi tagit bland annat friska, frivilliga försökspersoner som delats upp i två grupper: stillasittande och elitlöpare. I båda grupperna var mängden kontrastmedel högre i icke-belastat brosk än i ledbrosk som belastades. Och bland elitlöparna var mängden av kontrastmedlet lägre i belastat ledbrosk än vad det var i motsvarande ledbrosk hos ”stillasittarna”. Det vill säga mängden av det för brosket viktiga ämnet glykosaminglykaner, GAG, var högre ju mer brosket belastades på det sätt som görs vid motion och idrott av typ löpning och liknande.

Träning förbättrar brosket

Zana Hawezi har även undersökt hur det står till med ledbrosket bland meniskopererade patienter. Dessa delades in i tre grupper beroende på hur de själva uppfattade sin fysiska rörlighet och dito aktiviteter. Det visar sig då att träning verkar öka halten av GAG i ledbrosk i de icke-opererade delarna av knäet samt stoppa fortsatt förlust i den opererade delen. De patienter som minskade sin träning och fysiska aktivitet under undersökningsperioden fick däremot försämrade värden när det gäller halten av GAG i ledbrosk. Den viktiga komponenten minskade, till synes, när ledbrosket inte utsätts för lika mycket belastning som tidigare, men kan alltså öka vid mer träning.

Zana Hawezi visar med sin avhandling att en förfinad djupgående MRI-analys kan tillföra mer kunskap om broskets sammansättning för friska personer och för dem med risk för artros.

Text: Anna-Mi Wendel

Artikeln är tidigare publicerad som ett pressmeddelande från Lunds universitet, IKV Malmö, 5 augusti 2013