Djur slickar sina sår och det gör vi människor också – t.ex. om vi får sår på fingrarna. Och visst är det så att sår i munhålan brukar läka utan problem – trots att vi har en hel del bakterier i munnen. Forskarna ville veta om förklaringen fanns i saliven.

Foto: Colourbox

Ole Sørensen och hans kollegor på avdelningen för infektionsmedicin vid Lunds universitet började undersöka om antimikrobiella peptider kunde ligga bakom salivens sårläkande förmåga. Man visste sedan tidigare från djurförsök att det inte berodde på det rent mekaniska slickandet som avlägsnade bakterier från såret utan att det måste röra sig om en kemisk substans i saliven.

De kunde visa att hudceller som kommer i kontakt med saliv börjar producera bakteriedödande peptider och att munslemhinnans celler, som ständigt är i kontakt med saliv, producerar dessa peptider i större mängder än vanliga hudceller. Skadad hud som redan producerade antimikrobiella peptider ökade sin produktion om den kom i kontakt med saliv.

Enkelt uttryckt kan man säga att den kemiska substansen i saliven, genom flera mellansteg, aktiverar de gener som kodar för antibakteriella peptider och sätter på så sätt igång deras produktion.

Att beskriva den molekylära mekanismen bakom salivens sårläkande egenskaper är förstås intressant ur ett grundforskningsperspektiv men kan patienter få någon nytta av de här fynden?

– Jag tror att det i framtiden kan vara möjligt att öka produktionen av kroppens egna antibiotika i sår med risk för infektion, t.ex. i kroniska bensår. Dessa sår är ett jätteproblem för sjukvården och antimikrobiella peptider skulle kunna ge bättre sårbehandling, säger Ole Sørensen.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ