Det är inte forskningen som har lösningen på problemen med infertila kvinnor även om mer kunskap och mer forskning kan vara ett stöd, en hjälp. Det är deras livspussel som måste ändras, säger överläkare Leif Bungum vid Reproduktionsmedicinsk Centrum på Skånes universitetssjukhus.

– Kvinnornas fertila period har inte ändrats sedan stenåldern, den är densamma i dag som för 15 000 år sen, säger han. Sannolikt ändras den inte under de nästa tusen åren heller! Förmågan för kvinnor att få barn kan börja avta redan i 30-årsåldern, för att i många fall helt upphöra vid 42 år.

Se en film från Forskningens dag där Leif Bungum berättar om de möjligheter som finns att hjälpa ofrivilligt barnlösa par att få barn med hjälp av provrörsbefruktning. Filmen är framtagen av Skånes universitetssjukhus inför Forskningens dag 2012. Projektledning: Camilla Borrebaeck. Producent: George Godfrey.

Öka chanserna att få barn

Livsplanerna gör att många kvinnor flyttar fram familjebildning och barnafödande. Karriär och resor är några orsaker. Då riskerar de att försämra möjligheterna att få barn. Leif Bungums råd är att planera för barnen i god tid och att ha en livsstil som ökar chanserna.

– Förebygg svårigheten att få barn genom att inte röka. Lev sunt över huvudtaget. Välj en livsstil som inte minskar antalet ägg i äggstockarna mer än den naturliga minskningen varje månad. Antalet ägg en flicka föds med kan vara från inga alls till flera miljoner.

Provrörsbefruktning en möjlighet

Man kan om de är få frysa in ägg för framtida provrörsbefruktningar. Det bekostas dock normalt inte via offentlig sjukvård i Sverige.

Leif Bungum vill se ökad forskning inom området, men menar också att inga revolutionerande framsteg gjorts inom fertilitetsforskningen sedan millennieskiftet. Ett problem som han ser det är alla TV-serier, alla glättade reportage om filmstjärnor och kändisar som skaffar barn när de fyllt 50.

– Det lurar kvinnor att tro att det är möjligt att vänta länge, men man glömmer bort att berätta att de blir gravida med donerade ägg.

Text: HANS-GÖRAN BOKLUND