Det gäller att hålla igång – kroppen, knoppen och det sociala livet. Du ska lösa sudoku, motionera, ha almanackan full, äta rätt och hänga med.

I hög ålder ser många äldre det som sin viktigaste uppgift att mota åldrandet genom att leva hälsosamt.

Etnologen Åsa Alftberg har undersökt hur personer mellan 80 och 90 år upplever livet i sin avhandling ”Vad är det att åldras? En etnologisk studie av åldrande, kropp och materialitet”.

Kulturella normer påverkar oss i alla stadier i livet. Att vara aktiv och högpresterande står alltid högt i kurs, och eftersom äldre personer betraktas som en hälsoriskgrupp så åläggs de per automatik ett större ansvar för sin hälsa.

— Man får inte bara ha trevligt. Åldrande ses som synonymt med sjukdom. Det får konsekvenser, tankarna kretsar mycket kring att man måste vara nyttig och aktiv för att fördröja tecken på åldrande.

Mer fokus på praktiska besvär i vardagen

De personer som har intervjuats bor alla hemma och klarar sig utan hemtjänst. Så är det för de flesta 80-90 åringar i Sverige enligt Socialstyrelsens statistik. Majoriteten bor hemma och klarar sig utan hjälp från samhället. Något som överraskade Alftberg var hur mycket de äldre tvingades reflektera över materiella ting.

När kroppen åldras förändrades också synen på världen och tingen tog större plats i vardagen, både som hinder och hjälpmedel. Åldrandets problem placerade man ofta utanför sin egen kropp.

— Ofta såg man inte kroppen som besvärlig utan tingen. Det var trappan som var fel konstruerad eller telefonkatalogen som var tryckt i för liten stil för att man skulle kunna se.

Såg sig inte som gamla och sjuka

De personer som intervjuades såg inte sig själva som särskilt gamla eller sjuka, även om de var mellan 80 och 90 år och hade sina krämpor. De framhävde att de inte satt hemma och var passiva och använde ofta uttryck som ”det gäller att hänga med” och ”hålla igång”.

För en etnolog är människan till stor del sina vanor. I hög ålder handlar välbefinnande mycket om att kunna uppehålla de rutiner man haft i många år.

Sin värdighet i behåll

— De äldre var mycket kreativa och flexibla när det gällde att hitta praktiska lösningar på vardagsbestyr. Att klara av städningen var särskilt viktigt, för smuts blir en måttstock på åldrandet, ett hot mot normalitet.

Anhöriga fungerade ofta som vakter mot smuts, både när det gällde kläder och i hemmet. Smuts betraktas som tecken på både själsligt och kroppsligt förfall och de äldre upplevde att så länge man kunde kontrollera smutsen så hade man sin värdighet i behåll.

Text: JENNY LOFTRUP

Nyhet från Lunds universitet 2 oktober 2012