Stinne Glasdam är sjuksköterska, universitetslektor och forskare inom bland annat onkologi och gerontologi ur ett sociologiskt perspektiv vid Lunds universitet. Hon menar att äldre människor som är beroende av hemsjukvård, har färre rättigheter än kriminella i våra fängelser.
– I fängelse får fångarna fria böcker, lov att gå utomhus en timme varje dag, rätt till att vara tillsammans med andra och rätt att med övervakare besöka anhöriga. Så är det inte i hemsjukvården där alla arbetsuppgifter och all tid är bokad och förutbestämd, säger Stinne Glasdam lite tillspetsat.
Fångna i sina egna hem
Sociallagen ger inte äldre samma möjligheter som interner och många blir därför fångna i sina egna hem eller beroende av anhöriga för att kunna komma ut.
Som ett resultat av hemsjukvårdens fastlagda tider och arbetsuppgifter finns det inte mycket tid att involvera anhöriga och hela hushållet i hemsjukvården vilket gör att vården därför ofta blir individualiserad och fragmentarisk.
– Människor som tar hand om våra äldre är oftast väldigt godhjärtade, men vårt system gör att de ibland framstår som hårdhjärtade. Det fysiska behoven går först och det saknas tid för annat. Det här är inte bara hemhjälpens problem, utan även andra yrkesgruppers som t ex sjuksköterskans och pedagogens, menar Stinne.
Gruppen äldre växer ständigt och fler och fler människor arbetar inom äldrevården, men idag har äldresjuksköterskor låg prioritet. Många äldre har även kontakt med väldigt många personer och de saknar möjlighet att påverka vem de ska ta in i sitt hem.
Vill komma ut mer
Man talar mycket om patientinvolvering men vad det innebär skiljer sig åt beroende på vem som talar. Personal inom hemtjänsten talar om involvering utifrån att ge patienten möjlighet att välja i vilken ordning de redan fastlagda uppgifterna utförs, medan den äldre talar om involvering i hela sitt liv och sin livskvalitet.
Att få komma ut dagligen som äldre vårdtagare har alltså låg prioritet inom hemsjukvården. I en studie som Stinne nyligen genomfört i Dannmark, visade det sig också att man vid en nybyggnation av ett äldreboende prioriterade bort utomhusmiljön till förmån för större rum och kök åt de äldre.
Alla fick en egen balkong men de äldre var rädda för att gå ut på balkongen och använde den sällan. De hade heller inget behov av ett stort kök utan istället längtade både de äldre och personalen ut till en lättillgänglig trädgård.
– Man mister sin stämma både som äldre och som anställd i den offentliga förvaltningen. Vi vill hjälpa de äldre på deras premisser på ett värdigt sätt men det blir de ekonomiska ramarna som styr på en sätt så att ett humant arbete tillslut genomförs i en inhuman förvaltning.
Text: Åsa Hansdotter
Nyhet från Institutionen för hälsa, vård och samhälle, 24 augusti 2012