Trots att benskörhet (osteoporos) är en av de stora folksjukdomarna finns det mycket kring dess uppkomst som är oklart. Ny forskning kopplar samman genetisk variation inom ett hormon, PTH, med utveckling av benskörhet.
Foto: Colourbox
Max Tenne är specialistläkare och ortoped med inriktning på ryggkirurgi vid Skånes universitetssjukhus i Malmö. I en ny avhandling från Lunds universitet har han undersökt variationer inom PTH, och vilken betydelse det kan ha för uppkomsten av benskörhet.
PTH är ett hormon som kommer från bisköldkörtlarna och som vid kalkbrist ökar i koncentration och kan lösa ut kalicum från skelettet. Det finns olika genetiska varianter av PTH.
– Det är hittills inte så många som forskat kring PTH-genkomplexet, och ingen har gjort det i relation till just frakturer, berättar Max Tenne.
Även undersökt röntgenmetod
De olika genvarianterna av PTH har markörer som är sammansatta i olika kombinationer, så kallade haplotyper. Max Tenne har letat efter samband mellan olika vanligt förekommande haplotyper och bentäthet, frakturförekomst, skelettdimensioner eller andra förändringar på skelettet.
– Resultaten visar att variation inom PTH-genen sannolikt har betydelse för uppkomst av benskörhet, men varför har jag inte lyckats kartlägga. Den frågan kräver ytterligare forskning, säger Max Tenne.
I sitt avhandlingsarbete har han även undersökt den röntgenmetod som normalt används för att undersöka bentäthet, DXA (Dual Energy X-ray absorptiometry). Varje år genomgår tusentals svenskar en sådan undersökning.
Det har länge varit känt att förändringar i ländryggen leder till felaktiga mätresultat som kan tolkas i positiv riktning. Som konsekvens kan patienten få en felaktig diagnos med utebliven behandling, eller så kanske läkaren väljer att avbryta en påbörjad behandling i förtid.
Men ingen har tidigare närmare undersökt hur stor risken för felaktiga mätresultat är.
– Det finns en betydande risk för felaktiga tolkningar. Det är väldigt vanligt att man får någon typ av förändring på kotorna i ländryggen med stigande ålder. Bland de kvinnor som ingått i min studie hade 43 procent sådana förändringar vid 75 års ålder och tio år senare var det hela 80 procent.
Nya möjligheter med modern utrustning ska undersökas
Genom en tämligen enkel manuell granskning av DXA-bilden finns möjlighet att undvika feltolkning, menar Max Tenne som också betonar att just kotfrakturer är svåra att reparera. Tidig upptäckt tillsammans med förebyggande åtgärder är därför extra viktigt.
Max Tenne planerar nu att fördjupa sig i DXA-mätningens brister och möjligheter. Bland annat vill han undersöka hur den förbättrade bildinformation som de allra nyaste maskinerna ger kan tolkas och användas för att främja patienterna.
Text: BJÖRN MARTINSSON
