Sedan i början av 1990-talet har jag i min forskning intresserat mig för hur vi tar hand om gamla och särskilt demenssjuka människor i behov av vård och omsorg.
Med fokus på betydelsen av möten och relationer i professionellt yrkesutövande har jag försökt förstå det ibland outgrundliga som tidvis händer i omsorgens vardag. Genom jämförande kulturella, organisatoriska och socialpolitiska infallsvinklar på äldreomsorg i Sverige, Frankrike, Portugal och England har jag försökt begripa de stundtals obegripliga handlingar som kan äga rum.
Kopplingen mellan teoretiska utgångspunkter, utbildning och den vardagliga praktiska verkligheten i det sociala arbetet med människor har hela tiden stått i centrum för mitt intresse.
Inom ramen för grundforskning har jag försökt ta reda på och förstå ”vad som händer” i omsorgen av gamla människor, och i den tillämpade forskningen har jag försökt utveckla metoder och arbetssätt, där handledning är det tydligaste exemplet. Med motsvarande ambitioner och metodologiska ansats är svensk forskarutbildning sedan 1999 också ett av mina studieområden.
Under årens lopp har min forskning vidgats till även andra fält som exempelvis mångprofessionellt teamarbete i mötet mellan socialt arbete och hälso- och sjukvård eller kvinnors icke-deltagande i mammografiscreening.
Ett gemensamt kännetecken för mina olika forskningsinriktningar är dock alltjämt intresset för att söka kunskap om de glapp som tycks finnas inte bara mellan teori och praktik eller socialpolitiska mål och vardagsverklighet, utan även mellan de vetenskapliga discipliner och professioner som är satta att samverka i förverkligandet av välfärdsstatens intentioner.
Dessa glapp inte bara försvårar det professionella arbetet, utan förorsakar framförallt onödigt lidande för de mest behövande.
Text: ULLA MELIN EMILSSON
Från broschyren ”Professorsinstallation 14 oktober 2011″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.
