– Det är en myt, säger Gunnar Flivik, överläkare och ortopedkirurg på SUS. Det är inte så att höft- och knäproteser bara håller 10 år eller att man ska vänta så länge som möjligt med att operera sig för att det inte går att göra om en sådan operation mer än en eller högst två gånger.

– Idag opererar vi allt yngre patienter och det med mycket goda resultat. Det finns alltså absolut ingen anledning att först vänta ut ett långvarigt lidande. Proteserna fungerar också bättre idag och förväntas för det stora flertalet hålla livet ut eller i alla fall minst 20-25 år. Det går naturligtvis också att göra en omoperation och byta ut en eller flera av proteskomponenterna och även här får vi allt bättre resultat.

Samtidigt betonar Gunnar Flivik att det är viktigt att inte glömma den grundläggande icke kirurgiska behandlingen av artros och andra ledsjukdomar, såsom sjukgymnastik och medicinering,  vilket alltid ska prövas före kirurgi blir aktuellt.

Gunnar Flivik är nybliven docent i ortopedi vid Lunds universitet samt kliniskt verksam överläkare och ortopedkirurg på SUS. Som det senare ansvarar han bland annat för Lunds höft- och knäproteskirurgi i Trelleborg.  Den verksamheten omfattar för SUS del omkring 1200 protesoperationer varje år.

Läkaren upprättar ett kontrakt med patienten

En del patienter måste återkomma efter ett antal år för att protesen av olika orsaker lossnat, slitits ner eller drabbats av en infektion och inte sitter som den ska. Denna så kallade revisionskirurgin upptar omkring tio procent av SUS protesoperationer och utförs antingen i Lund eller Malmö.

Avsikten är att den andelen ska sjunka – vilket den stadigt också gör. Men det främsta målet är dock större: Att patienten inte bara ska få en protes som sitter fast utan också få just den protes som ger den allra bästa funktionen och hållbarheten för just den individen. Det här kräver mer än enbart operationen.

– Det kräver snarast vad jag skulle vilja kalla ett kontrakt mellan läkare och patient; i ett första möte mellan den vårdsökande och läkaren måste den senare ta reda på vilka förväntningar patienten har på vad en operation ska ge för utfall: vilken rörlighet eftersträvas, vilken belastning handlar det om, hur ser den här individens skelett ut etc.

– För de enskilda patienterna är ett protesingrepp en stor operation, kanske den största de gör i sitt liv. Det är viktigt att vi gör allt vi kan för att optimera alla faktorer för patienten, något som förstås också inkluderar vården före och efter själva ingreppet.

– Det finns flera olika typer av proteser och samtalet ska leda fram till ett val av den för patienten bästa protesen, den som ska hålla bäst. Det handlar om att återställa och optimera på individnivå.

Ledande i uppföljningsarbetet

Genom noggranna uppföljningar av de opererade kan ortopeder fånga upp eventuella komplikationer. Efterarbetet handlar också om att snabbt få patienten på benen igen och däri tillämpa rätt sorts smärtlindring.

– Vi är ledande i uppföljningsarbete, säger Gunnar Flivik.  Och rent allmänt får vi också allt bättre resultat: för varje mätperiod ser vi att proteserna håller allt längre och att allt färre blir omopererade, till exempel.

– Det har skett en stor utveckling i både den kliniska verksamheten och inom forskningen under de senaste 20 åren, säger Gunnar Flivik.

Han ser sig själv som den forskande klinikern, det vill säga läkarrollen kommer först.

– Det är på kliniken jag får mina forskaridéer; forskningen är berikande för min verksamhet, den ger en extra dimension.

Berikande är även samarbetet med andra forskare vid LU och LTH, bland annat sker ett sådant i det biomekaniska laboratoriet där även Hanna Isaksson, deltar med sin forskning. Labbjobbet består bland annat i att testa material och att genom datormodelleringar räkna ut hur stabil en protesfixering blir.

Gunnar Fliviks egen huvudforskning rör fixering, funktion och överlevnad av inopererade proteser.

– Hur ska man biomekaniskt återställa höften så exakt som möjligt för patientens funktion? Yngre patienter har större krav, vad betyder det för optimerade operationsresultat? Och ben ser olika ut, ålder kan ge skillnad som måste hanteras, säger Gunnar Flivik och nämner en del av de frågeställningar hans forskning rör.

Belöningen blir det allt bättre resultatet för proteskirurgin vilket inte minst visar sig i patientens förbättrade livskvalitet:

– De flesta blir mycket nöjda, avslutar Gunnar Flivik.

Text: ANNA-MI WENDEL

En längre version av artikeln har tidigare publicerats på LUMSI:s hemsida, Lund University Musculoskeletal Science Institute, 7 september 2011.