Vetenskap & Hälsa

Vetenskap & hälsa

Kan minska kejsarsnitt med psykologiskt stöd

2011-03-28
Kan minska kejsarsnitt med psykologiskt stöd
Mödravården kan bli bättre på att ge stöd åt gravida kvinnor som mår psykiskt dåligt. Foto: Kennet Ruona

Risken för akuta kejsarsnitt hos förstföderskor ökar om mamman under graviditeten lider av psykisk ohälsa. Men med rätt stöd kan antalet kejsarsnitt minska.

– Under de senaste årtiondena har det skett en samtidig ökning av kejsarsnitt och psykisk ohälsa hos kvinnor i fertil ålder. Våra studier visar att risken för akuta kejsarsnitt ökar signifikant för förstföderskor om mamman rapporterat oro, stress eller sömnproblem vid sina kontroller hos mödravården, säger Anne-Marie Wangel, forskare vid Malmö högskola.

Däremot ökade inte risken för akuta snitt för de kvinnor som angett att de fått professionellt stöd eller antidepressiv medicin under graviditeten.

Inom mödrahälsovård knuten till KK i Malmö finns sedan 1998 ett elektroniskt journalsystem som gör det möjligt att söka på olika ord, markörer, som anknyter till och beskriver psykisk ohälsa. I samarbete har forskare vid Malmö högskola, Skånes universitetssjukhus i Malmö och Lunds universitet nyligen avslutat en studie bland 6 467 Malmökvinnor.

– Det är välkänt att ett första kejsarsnitt också ökar risken för att nästa förlossning sker med kejsarsnitt. Förutom att risken för allvarliga komplikationer är högre vid kejsarsnitt, så kostar det samhället fyra gånger mer än en normal vaginal förlossning, säger Helena Jernström, docent vid Lunds universitet.

– Vår studie visar att kvinnor berättar hur de mår. Om mödrahälsovården kan utveckla metoder för att systematiskt identifiera psykisk ohälsa under graviditeten skulle man i ett tidigt skede kunna erbjuda exempelvis stressreducerande stöd och därmed minska risken för ett framtida akut kejsarsnitt, säger Anne-Marie Wangel.

Text: KATRIN STÅHL

Artikeln har tidigare varit publicerad i Nyhetsbrev för massmedia från Skånes universitetssjukhus, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, Labmedicin Skåne och Psykiatri Skåne, nr 2/2011.