Varje år föds i Sverige ett tjugotal barn med svår missbildning av ytterörat. På Plastikkirurgiska kliniken i Malmö kan dessa barn få nya öron. Plastikkirurgen Sven-Olof Wikström bygger ett ”öronskelett” av brosk som sedan förs in i en hudficka där örat ska sitta. Efter ytterligare två operationer har patienten ett öra med känsel.

En bit revbensbrosk, lite hud och en portion konstnärlig känsla för form och dimension är grundförutsättningarna för en lyckad öronrekonstruktion.

Sven-Olof Wikström är plastikkirurg vid Plastkirurgiska kliniken i Malmö och har utfört mer än 350 öronrekonstruktioner sedan han för drygt 15 år sedan lärde sig tekniken i USA.

Måste vara motiverade

Varje år föds i Sverige ett tjugotal barn med svår missbildning av ytterörat, så kallad mikroti (se faktaruta). I treårsåldern börjar barnen märka att de är annorlunda men det är först när de kommer upp i skolåldern som de börjar uppleva det som riktigt jobbigt.

– Förutom att de faktiskt saknar en kroppsdel och ser därför annorlunda ut så har dessa barn även funktionella handikapp. Förutom hörselnedsättningen kan de exempelvis inte bära glasögon på vanligt sätt, säger Sven-Olof Wikström.

Han påpekar dock att det är viktigt att barnen är motiverade och själva vill genomgå de tre operationer som krävs för att skapa ett nytt öra. Det tar 6-8 månader och även om ingreppen görs med målet att åstadkomma så små ärr som möjligt, är det förenat med viss smärta.

Bygger öronskelett

Första gången Sven-Olof Wikström träffar patienten ritar han upp örat, med alla dess vindlingar, på en plastfilm som används som mall. Vi den första operationen tar man ut broskbitar från nedre delen av bröstkorgen och med mallen som förlaga skulpterar Sven-Olof Wikström ett ”öronskelett” som förs in i en hudficka där örat ska sitta. Med hjälp av vakuum spänner man ut huden över öronskelettet och därmed är det första steget i uppbyggnaden avklarat.

Film: Plastikkirurgiska kliniken, Skånes universitetssjukhus i Malmö

Patienten har nu ett öra som ligger platt mot huvudet och saknar en baksida. Efter tre månader fäller man ut örat från skallbenet och en baksida skapas med hud från ljumsken eller höften. Efter ytterligare tre månader görs en sista justering för att få örat att stå ut från skallbenet. Det görs med hjälp av en broskbit som man för in på baksidan av örat.

Öron med känsel

Operationen görs oftast när barnen är 7-8 år och öronen görs i naturlig barnstorlek.

– Det finns rapporter om att öronen faktiskt växer något och barnen får även känsel i öronen vilket tyder på att blodkärl och nerver växer in i örat efter ett tag.

Martin Öberg är doktorand hos Sven-Olof Wikström och forskar kring de rekonstruerade öronens funktion och tillväxt. Det är ett ganska nytt område, tidigare har man mest fokuserat kring öronens utseende.

Viktigt med skyddskänsel

Han har visat att efter ungefär ett halvår har de flesta patienter fått känsel i stora delar av örat och har en klart godkänd så kallad skyddskänsel.

– Det är viktigt att känna om man fryser om öronen eller om det gör ont, säger Martin Öberg.

Man färdigställer nu en studie om blodflödet i det uppbyggda örat.

– Det är hela tiden en balansgång mellan hur tunn huden över det nya örat får bli. Tjock hud ger ett klumpigt öra som lever medan ett för tunt hudlager dör när vi lägger på vakuum.

Öra på armen

Merparten av patienterna som genomgår en öronrekonstruktion på Plastikkirurgiska kliniken i Malmö är barn med mikroti men ungefär femton procent av patienterna är sådana som har förlorat ett eller båda öronen i en olycka eller på grund av tumörsjukdom.

Dessa patienter har ofta svår ärrvävnad runt området där örat har suttit och det är därför inte möjligt att skapa den hudficka som behövs för att föra in det skulpterade broskörat.

Därför kan man skapa en hudficka på insidan av underarmen i vilken man sedan lägger in broskmodellen. Efter 4-6 veckor opererar man ut broskörat med den fastväxta huden och tillhörande blodkärl och känselnerv och syr fast det på huvudet. Efter två år har även dessa patienter fått känsel i örat.

Konstnärlig läggning

Förutom forskningen kring de rekonstruerade öronens funktion håller Martin Öberg på att skolas in i hantverket att skulptera brosköron. Både Sven-Olof Wikström och Martin Öberg sysslar med konst på fritiden.

– Det här är lite som sameslöjd men skillnaden ligger i att vi skulpterar i levande material som kommer att ändra sig med tiden. Man måste kunna ta hänsyn även till det, säger Sven-Olof Wikström.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

Film och foto: Plastikkirurgiska kliniken, Skånes universitetssjukhus i Malmö