Det har blivit vanligare att använda 3D-röntgen, så kallad CBCT, för att bedöma hur visdomstanden i underkäken är placerad. Men panoramaröntgen eller 3D-röntgen med lägre stråldos ger minst lika bra underlag inför behandlingen. Det visar en ny avhandling.

När en patient får problem med visdomständer är den vanligaste behandlingen att ta bort hela eller delar av tanden. I underkäken löper en nerv nära tandrötterna. Vid en operation finns det en risk att nerven skadas, vilket kan leda till nedsatt känsel. Därför bör alltid en röntgenundersökning göras för att bedöma hur visdomstanden och nerven förhåller sig till varandra.

Panoramaröntgen, när alla tänder syns på en bild, är en vanlig metod som används i samband med utredning av visdomständer. Men det har också blivit allt vanligare med en så kallad CBCT-undersökning som ger tredimensionella bilder av tanden och omgivande vävnad.

– Den har en fördel eftersom man får en ännu tydligare bild av hur tand och nerv ligger, vilket kan skapa en större säkerhet inför en operation. Men CBCT, som ger en mycket högre stråldos än andra metoder, används även i fall där det inte behövs, berättar Josefine Cederhag, doktorand vid Odontologiska fakulteten på Malmö universitet.

”Panoramabild tillräcklig som underlag”

Hennes avhandling består av fyra delstudier. I den första studien granskade forskarna panoramaröntgenbilder av drygt 400 personer för att se hur användbar metoden är för att bedöma var visdomstanden är placerad i förhållande till nerven.

– I över hälften av fallen kunde vi tydligt se hur visdomstandens rötter låg ovanför nervkanalen. Det betyder att en panoramabild är tillräcklig att använda som underlag ur detta perspektiv.

I den andra studien svarade käkkirurger, ST-tandläkare och tandläkare på en enkät. Av de som deltog i enkäten, drygt 170 personer, svarade de flesta att de oftast använde panoramabilder framför CBCT eller intraorala bilder, där enbart en del av munnen syns.

– De som svarade uppgav att panoramabilder och CBCT gav mer underlag än intraorala bilder, dessutom ansåg en majoritet att CBCT även minskade risken för komplikationer efter tandborttagningen. Men oavsett vilken metod som användes, påverkades inte beslutet om att tanden skulle tas bort.

CBCT med lägre stråldos också användbart

De två sista studierna i avhandlingen har fokus på stråldosen i CBCT-undersökningar. Dels genom att jämföra olika metoder för att mäta strålning, dels genom att testa om det gick att minska stråldosen utan att försämra bildkvalitén. I en patientstudie ingick 48 personer med totalt 62 visdomständer. Dessa röntgades dels med de vanliga CBCT-inställningarna, dels med en lägre dos. Därefter utvärderades bildkvalitén mellan de båda undersökningarna.

– Även med lågdos kunde man se nerven och rotanatomin tydligt, vilket innebär att det är en användbar metod i de allra flesta fall. Det som syntes mindre tydligt var ligamentet som tanden är upphängd i, så ibland behövs ändå den vanliga stråldosen, säger Josefine Cederhag.

– Min förhoppning är att avhandlingen kan bidra till att fler reflekterar över de olika metoderna och hur de används på bästa sätt.

Länk till avhandlingen: Radiographic imaging in relation to the mandibular third molar: tooth characteristics, modality choice, optimization, and absorbed dose

Text: ANNA DAHLBECK

Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Malmö universitet