Ett bättre förebyggande folkhälsoarbete för äldre som kan sänka samhällets kostnader. Samt ge den åldrande befolkningen ett mer självständigt och sundare liv. Det är målet med arbetsterapeuten Marianne Kylbergs forskning vid Lunds universitet om vad som får äldre att använda käpp och rollator.

Som nybakad arbetsterapeut började Marianne Kylberg jobba med rehabilitering av äldre. Hon insåg snabbt hur avgörande käppar och rollatorer, så kallade gånghjälpmedel, var för det dagliga livet. Hjälpmedel som ofta är helt nödvändiga för att exempelvis kunna röra sig i sitt hem, gå till affären eller på bio.

En hjälp till mer aktivt liv

Sedan tidigare vet man att bruket av gånghjälpmedel ökar med åldern. Eftersom befolkningen i Sverige blir allt äldre växer antalet användare.

Forskningen visar att möjligheten till att kunna utföra vardagens sysslor och leva ett aktivt liv, där man exempelvis kan ta en tur i parken, inte bara är bra för hälsan.

Det stärker även känsla av välmående, oberoende, självförtroende och trygghet. Hjälpmedlen blir därmed ett sätt att uppnå och upprätthålla ett meningsfullt och sunt liv hos den åldrande befolkningen.

– Därför är det viktigt att kartlägga olika faktorer som påverkar användningen av gånghjälpmedel. Med den kunskapen kan vi bättre planera för äldres behov av stöd i vardagen och hjälpa dem till ett aktivare liv. Det handlar om ett förebyggande folkhälsoarbete som kan sänka samhällets kostnader, säger Marianne Kylberg, doktorand vid CASE (se faktaruta), Lunds universitet.

Vanligare bland kvinnor

Hennes avhandling tar itu med denna kartläggning. Ett arbete som redan har kommit en god bit på väg. I en första delstudie följs 154 personer i åldern 80-89 år under sex år.

Sedan tidigare vet man bland annat att kvinnor i högre utsträckning använder rollator än män och att åldern spelar in. Marianne Kylberg sökte efter fler viktiga faktorer och fann två som stack ut.

Hinder i utomhusmiljön

Den ena var om det fanns många hinder i utomhusmiljön där personen bodde. Exempelvis höga trottoarkanter, brist på gångvägar eller sittbänkar. Den andra var hur individen bedömde sin rörlighet. Betraktades rörligheten som begränsad riskerade man att hamna i inaktivitet och bli fånge i sitt eget hem.

– Studien visar vikten av att lyssna till äldres uppfattning om den egna fysiska rörligheten. Resultaten pekar också på hur viktigt det är med samarbete mellan olika professioner och verksamhetsområden för att skapa förutsättningar för äldre att utföra aktiviteter i vardagen som till exempel att gå och handla eller besöka vänner, säger Marianne Kylberg.

Större ansvar på individen

Hon undersökte också många andra faktorer som utbildningsnivå, tidigare yrke och inkomst. Men inga av dessa faktorer hade någon inverkan.

– Inkomst spelade till exempel ingen roll, men då är det viktigt att betänka att dessa personer har fått sina rollatorer och käppar i en tid då det inte fanns några kostnader, eller i alla fall mycket låga kostnader, förenade med utprovning av gånghjälpmedel. Något som är viktigt att komma ihåg när man i dag lägger ett allt större ansvar för inköp av gånghjälpmedel på den enskilda individen, poängterar Marianne Kylberg.

Nya krav på design och funktion

Rollatorer börjar bli allt mer accepterade, konstaterar hon, i samhället i stort och bland de äldre själva. Men det innebär också nya krav på designen och funktionen.

– Frågan är vart utvecklingen är på väg? Kommer det att gå mode i rollatorer precis som med barnvagnar? Och vad innebär det i så fall? funderar Marianne Kylberg högt.

Dessa funderingar tar hon med sig i det fortsatta arbetet med avhandlingen som har titeln ”The Use and Experiences of Use of Assistive Devices Among Very Old People”. Hon ska nu bland annat sätta resultaten i ett europeiskt perspektiv och titta närmare på äldre mäns användande av gånghjälpmedel.

Text: ERIK SKOGH

Nyhet från CASE (Centre for Ageing and Supportive Enviroments) Institutionen för hälsa, vård och samhälle Medicinska fakulten, Lunds universitet