Sociala och ekonomiska faktorer har lett till en dramatisk ökning av typ 2-diabetes och fetma över hela världen. I en artikel i den vetenskapliga tidskiften Science redogör Paul Franks professor vid Lunds universitet och Mark McCarthy professor vid universitetet i Oxford för vad vi vet om den verkliga orsaken och samspelet mellan arv och livsstil.
Genom att studera hur våra gener reagerar på miljöfaktorer och förändringar i livsstilen kan vi skräddarsy hälsorekommendationer och behandlingar till varje individ.
– Miljö- och livsstilsrelaterade faktorer som stör cellulära och fysiologiska processer kan påverka individens risk att utveckla sjukdom genom att de aktivt eller reaktivt påverkar arvsmassans funktion. Exakt hur dessa processer fungerar vet vi inte idag, men det finns mycket som talar för skräddarsydda behandlingar i framtiden, säger Paul Franks.
– Kunskapen om att epigenetiska förändringar – såsom DNA-metylering och histonmodifieringar som styr hur den genetiska koden ska läsas och översättas till proteiner – ökar alltjämt och är viktig för förståelsen av processerna, tillägger han..
Tidigare forskning har kretsat kring enskilda kostkomponenter och vilken kosthållning som skulle vara bäst för att minska risken för fetma och typ 2-diabetes, men hittills har inga studier, varken kliniska eller epidemiologiska (befolkningsstuder), bevisat att en diet skulle vara bättre än någon annan för varaktig viktminskning eller minskad risk för typ 2-diabetes. Och även om vissa fetter är mindre bra kan andra i själva verket vara skyddande. Författarna anser sig inte heller finna stöd för den vanliga uppfattningen att extra tillskott av D-vitamin skulle ha någon inverkan på blodsockernivån och därmed risken för typ 2-diabetes.
Tarmflorans påverkan på fetma och typ 2-diabetes
Intresset för forskning om tarmfloran och hur den kan kopplas till utvecklingen av fetma och typ 2-diabetes har exploderat på senare år.
– Flera studier har visat skillnader i bakteriesammansättningen i tarmfloran mellan friska och personer med fetma och typ 2-diabetes, men vi vet fortfarande inte vad som är orsak och verkan, säger Mark McCarthy.
– Dessutom har såväl hög som låg födelsevikt kopplats till typ 2-diabetes senare i livet. Det verkar som om sambandet speglar det komplexa samspelet mellan genetiska variationer hos både mamman och fostret tillsammans med tiden i livmodern.
Den stora utmaningen är att komma närmare förståelsen av de mekanismer som leder till typ 2-diabetes och fetma och varför det blivit så vanligt de senaste 40-50 åren.
– Vi har en ytlig kunskap om det. Delvis beror det på den västerländska livsstilen. Vi vet också att det finns ett hundratal genvariationer inblandade och vi vet att det har att göra med hur insulin fungerar och hur insulin produceras, men utöver det har vi egentligen ingen komplett bild av hur det hänger ihop, säger Mark McCarthy.
Text: SARA LIEDHOLM
