Globalt orsakar havandeskapsförgiftning många dödsfall. I länder med bra mödravård är dödsfall ovanliga men en allvarlig havandeskapsförgiftning kan leda till för tidig födsel med alla risker som det medför.
Lundaforskare har hittat två biomarkörer som kan förutsäga havandeskapsförgiftning tidigt i graviditeten. Senaste resultaten öppnar också för en ny behandling som kan förhindra att sjukdomen utvecklas eller åtminstone kan förskjuta förlossningstidpunkten.
– I utvecklingsländerna är havandeskapsförgiftning ett gigantiskt problem som leder till många dödsfall. I Sverige och andra länder med bra mödravård är dödsfall ovanliga men en allvarlig och tidig havandeskapsförgiftning kan leda till för tidig födsel med alla risker som det medför, säger Ulrik Dolberg Anderson, läkare vid kvinnokliniken SUS Lund och forskare vid Avdelningen för obstetrik och gynekologi vid Lunds universitet.
Upp till sju procent av alla gravida kvinnor i världen drabbas av havandeskapsförgiftning (preeklampsi). Siffrorna varierar mellan olika världsdelar, svarta kvinnor drabbas i högre utsträckning än andra kvinnor och i Sverige ligger siffran på cirka fyra procent.
Svårt att förutse
Preeklampsi kan yttra sig i allt från ganska milda symtom till livshotande kramper. Det är viktigt att sjukdomen övervakas och många gravida med preeklampsi läggs in för observation då man bland annat kontrollerar fostrets tillväxt och blodflödet i navelsträngen. I mer ovanliga fall kan sjukdomen snabbt utvecklas till något av de allvarliga tillstånden eklampsi eller HELLP-syndromet. Eklamsi är ett tillstånd då kvinnan drabbas av krampanfall medan HELLP-syndromet kan leda till att lever och njurar sviktar och blodets koagulationsförmåga försämras vilket kan leda till allvarliga blödningar.
– Det är idag svårt att förutse vem som kommer att drabbas av de allvarligaste formerna som kan bli livshotande. Förloppet går snabbt och kvinnan måste förlösas akut.
Orsaken ännu okänd
Orsaken till preeklampsi är fortfarande i stort sett okänd men på 90-talet lyckades en grupp forskare konstatera tidiga förändringar i moderkakan, långt innan mamman utvecklar några kliniska symtom.
Ulrik Dolberg Anderson och hans forskarkollegor har jobbat efter teorin att det tidigt i graviditeten uppstår ett läckage av fritt fosterhemoglobin (HbF) till mammans blod. Fritt HbF har kraftiga kemiska egenskaper som kan orsaka skador på moderkakan. Hos mamman kan det leda till bland annat kärlskador, högt blodtryck och njurpåverkan.
Markörer med hög träffsäkerhet
I den aktuella studien ville forskarna undersöka om det var möjligt att använda fritt HbF som en tidig biomarkör för preeklampsi. Deras resultat visade att man, jämfört med en kontrollgrupp, redan i tionde graviditetsveckan kunde mäta signifikant högre koncentrationer av fritt HbF hos kvinnor som senare utvecklade preeklampsi.
Man undersökte också kvinnornas blod med avseende på alfa-1-mikroglobulin, ett protein vars funktion är att binda till olika skadegörare i kroppen, bland annat fritt HbF. Även här visade resultaten på förhöjda koncentrationer av alfa-1-mikroglobulin hos kvinnor som senare skulle utveckla preeklampsi.
– I kombination har dessa två biomarkörer en hög träffsäkerhet och inga andra markörer kan förutsäga preeklampsi så tidigt under graviditeten, säger Ulrik Dolberg Anderson och fortsätter:
Tidig behandling
Forskargruppens allra senaste resultat visar att fritt Hbf inte bara är en markör utan kan vara en viktig bidragande orsak bakom sjukdomen. Idag finns inga botemedel men genom att upptäcka läckaget av fosterhemoglobin tidigt, skulle man till exempel kunna behandla kvinnorna med alfa-1-mikroglobulin för att minska risken att sjukdomen utvecklas eller åtminstone lindra symtomen och därigenom förskjuta förlossningstidpunkten.
– Våra senaste resultat visar att alfa-1-mikroglobulin förhindrar skador på moderkakan och till och med sätter igång läkningsprocesser, säger Stefan Hansson, professor i obstetrik och gynekologi vid Lunds universitet, och fortsätter:
– Användningen av fritt Hbf och alfa-1-mikro som biomarkörer kan vara i bruk på klinikerna inom ett par års tid men att få alfa-1-mikro registrerat som läkemedel tar lång tid. Vi ska börja med djurstudier nu.
Text: Eva Bartonek Roxå