Överanvändningen av antibiotika på vårdcentralerna är fortfarande stor, men hur minskar man användningen utan att riskera att missa de patienter som verkligen behöver antibiotika?
Med ökad kunskap om hur de resistenta bakterierna är spridda i samhället hoppas distriktsläkaren och forskaren Sigvard Mölstad att det ska bli lättare att bedöma vilken sorts antibiotika läkaren ska välja om en patient behöver antibiotika vid luftvägsbesvär. I en studie som förhoppningsvis startar till hösten är det tänkt att totalt 800 barn på ett tiotal vårdcentraler runt om i Skåne ska screenas efter resistenta bakterier.
Studera bakteriefloran i halsen
– Vi vill se hur vanligt det är med resistenta bakterier hos dem som söker för luftvägsbesvär på en vårdcentral, berättar Sigvard Mölstad. Idag vet man inte så mycket om det. Vi har också studier på gång där vi vill se hur bakteriefloran i halsen förändras vid en penicillinkur. En ökad kunskap om detta gör det lättare för oss att veta när en antibiotikabehandling är lämplig eller inte.
Genom att undersöka hur mycket av den normala bakteriefloran som man förlorar vid en penicillinkur, och hur länge förändringen sitter i, vill forskarna se om det går att individanpassa penicillindosen bättre.
– I normala fall är bakteriefloran i viss mån skyddande mot infektioner, berättar Sigvard Mölstad. Men vad händer med bakteriefloran i halsen när man ger penicillin? Det finns faktiskt inga studier gjorda kring det tidigare.
Liknande studier har gjorts för andra typer av antibiotika men inte för penicillin, som är den vanligaste antibiotikan i vårt land vid luftvägsinfektioner.
– Det är viktigt att lära sig mer om hur bakteriefloran i halsen påverkas av en antibiotikakur, eftersom stora förändringar i bakteriefloran kan göra att man blir lättare mottaglig för nya bakterier och sjuk igen, säger Sigvard Mölstad.
Få kräver antibiotika
Ungefär vart fjärde läkarbesök på en vårdcentral är relaterat till infektioner på något sätt, vanligast är infektioner i halsen och urinvägarna.
– Förr kom bara de allra sjukaste till sjukvården. Numera söker fler med lindrigare symptom vård, och det gör att vi måste vara noga att välja ut dem som verkligen behöver antibiotika.
Sigvard Mölstads erfarenhet är att få kräver att de ska ha antibiotika – de flesta blir i stället lättade när de får veta att det inte var något farligt.
– Många gånger behandlar vi sådant som är självläkande i väldigt hög utsträckning. Vi har ett fantastiskt immunförsvar som vi inte ska glömma bort. För till exempel en halsfluss orsakad av streptokocker är skillnaden i tillfrisknande faktiskt bara en till två dagar om man jämför med eller utan antibiotika. Idag är det också ovanligt med de svåra komplikationerna man var rädd för förr, som reumatisk feber eller njurbesvär.
Hos mindre barn under fyra år är öroninflammationer den dominerande orsaken till en antibiotikabehandling, berättar Sigvard Mölstad. Hos ungdomar är det ofta halsfluss, och hos vuxna infektioner i de nedre luftvägarna. Med stigande ålder blir det sedan allt färre luftvägsinfektioner, och i stället allt fler urinvägsinfektioner och hudinfektioner som leder till en antibiotikabehandling.
Odlingar kan vara svårtolkade
– Det skrivs fortfarande ut onödigt mycket antibiotika på våra vårdcentraler, säger Sigvard Mölstad, men nu har den kraftiga ökningen vi såg på 90-talet minskat. Vi är nu nere på den förbrukning vi hade på 80-talet.
Jag frågar Sigvard Mölstad hur man kan minska antibiotikaförbrukningen ytterligare. Är det genom att göra fler bakterieodlingar så att man inte behandlar i onödan?
– Nej, det tror jag inte. Den minskningen når vi främst genom att öka medvetenheten om när antibiotika gör nytta. När vi ställer diagnos är det i första hand patientens symptom, undersökningsfynd och hur sjuk patienten är som vägleder oss, framför allt hos barn. Odlingar ger inte alltid orsaken till infektioner, eftersom barn ofta bär på så många bakterier, även när de är friska. När vi odlar görs det oftast för att ta reda om resistenta bakterier finns, som kan ställa till problem för läkningen.
Stora skillnader mellan olika vårdcentraler i förskrivning av antibiotika
Sigvard Mölstad berättar att det kan skrivas ut mer än dubbelt så mycket antibiotika på en vårdcentral som på en annan vårdcentral, även inom samma region.
– Orsakerna till detta är oklara och vad som är optimalt vet vi inte. Vi tror inte att det beror på att det går olika sorters infektioner på olika platser eller att patienterna är olika. I ett stort nationellt projekt kommer vi nu att kartlägga förskrivningen av antibiotika vid olika vårdcentraler och studera de faktorer som kan påverka denna.
Ett antal vårdcentraler med hög förskrivning ska jämföras med vårdcentraler med låg förskrivning. Finns det skillnader i läkarnas kunskaper och attityder, patienternas förväntningar, typ av infektioner, telefonrådgivning, personal, bemanning, enhetens organisation eller andra faktorer?
– Det är ju viktigt att befolkningen får lika bedömning utifrån riktlinjer och vetenskap oberoende av var man söker vård, säger Sigvard Mölstad. Det får varken vara underbehandling eller överbehandling med antibiotika och här måste vi veta mer om hur olika infektioner handläggs.
Studie om snabbsänka
Som en hjälp att ställa diagnos används också ofta en metod som kallas snabbsänka, CRP. I ett blodprov undersöks om det finns så kallat C-reaktivt protein. Det är ett ämne som ingår i kroppens immunförsvar och tillfälligt ökar i mängd när man får en infektion eller inflammation.
– Det finns en tro att man skulle kunna skilja på om det är en infektion orsakad av virus eller bakterier med hjälp av CRP, men vi är inte säkra på att det stämmer, säger Sigvard Mölstad. Det saknas faktiskt vetenskapligt underlag om hur mycket CRP-värdet varierar vid virusinfektioner. Det vill vi titta närmare på i ytterligare en studie som planeras till hösten.
Sammantaget hoppas Sigvard Mölstad att de studier som nu planeras inför hösten på Centrum för primärvårdsforskning ska ge en bra grund att stå på för att göra förskrivningen av vårt vanligaste antibiotikum, penicillin, mer träffsäkert i framtiden.
Text: NINA NORDH