De flesta barn får någon gång i livet en öroninflammation, men för en del kan det bli flera gånger per år. Många klarar sig utan antibiotika och tillfrisknar lika snabbt ändå. För andra krävs antibiotika för att undvika komplikationer. Utmaningen för sjukvården är att veta när.

Sedan 2000 har det funnits riktlinjer om att minska användningen av antibiotika vid öroninflammationer som ett sätt att hålla problemen med resistenta bakterier i schack. Riktlinjerna reviderades hösten 2010 och innebär i korthet att barn mellan 1 och 12 år normalt sett inte ska ges antibiotika vid öroninflammationer. Forskning har visat att i de flesta fall självläker kroppen nästan lika snabbt utan antibiotika.

Missuppfattning om de nya riktlinjerna

Marie Gisselsson-Solén är öronläkare vid Skånes universitetssjukhus och har forskat om öroninflammationer. Hon menar att de nya riktlinjerna har missuppfattats något.

– En del har trott att de nya riktlinjerna skulle betyda att man inte behöver söka läkare alls om barnet är mellan ett och tolv år. Men har barnet ont och mår dåligt ska man alltid till doktorn för att se om det verkligen är en öroninflammation barnet har, säger Marie Gisselsson-Solén. Då görs också en bedömning om antibiotika behövs eller inte.

De vanligaste bakterierna vid öroninflammation

En öroninflammation beror på att bakterier har vandrat upp från nässvalget, där de ofta finns utan att ställa till problem, och fått fäste inne i mellanörat. Vilka bakterier det är kan variera, men de vanligaste är pneumokocker, haemophilus, moraxella och grupp A‐ streptokocker.

Moraxella är i regel inget problem utan kroppens immunförsvar brukar själv kunna ta hand om dessa bakterier. Framför allt pneumokocker och streptokocker kan ge upphov till besvärligare infektioner, och i vissa fall komplikationer. Det gör att nyttan av antibiotika är betydligt större vid infektion med dessa bakterier.

Omoget immunförsvar hos små barn

– Barn under ett år har ett omoget immunförsvar, säger Marie Gisselsson-Solén. De har därför svårare att läka ut infektionen på egen hand.

–Och tvärtom hos dem som är tolv år eller äldre. Får de en öroninflammation ser man det som ett tecken på att den har orsakats av en ilsken bakterie, och att de därför behöver antibiotika.

Barn under två år som har infektion på båda öronen, barn vars trumhinna har spruckit och personer med nedsatt immunförsvar är andra exempel på när man rekommenderar antibiotika, eftersom man har kunnat visa att nyttan av antibiotika är större i dessa fall.

Odling av bakterier

– Hos våra patienter på öronkliniken gör vi ofta en odling innan vi ger antibiotika, säger Marie Gisselsson-Solén.  Problemet är att det tar två till tre dagar att få svar på odlingen, och fram till dess får vi basera valet av antibiotika på erfarenhet snarare än provresultat. Odlingen är ändå viktig för oss, dels för att se om det finns resistenta bakterier och dels för att bygga upp vår kunskap kring infektionerna.

Rent praktiskt går det till så att man sticker in en bomullspinne i näsan till bakre nässvalget och tar ett prov där.

– Om trumhinnan inte har spruckit, eller vi behöver sticka hål på den, kan vi ju inte ta prov inne i örat så en odling från nässvalget är ofta det bästa vi kan få. Den mest aggressiva bakterien vi hittar i näsan är ofta den som också ger besvär i örat.

Det görs ganska lite bakterieodlingar inom primärvården. Distriktsläkarna gör ofta en odling först när patienterna har kommit tillbaka några gånger och inte blivit bra. Detta gör att man ibland inte känner till att patienten bär på resistenta bakterier där inte vanlig antibiotika hjälper.

Resistenta bakterier hos öronbarn

För några år sedan gjorde öronkliniken i Lund en studie där man tittade på hur vanligt det var med resistenta bakterier hos öronbarn.

– Vi kunde se att barnen som hade någon sorts resistenta bakterier i snitt hade fått fyra till fem antibiotikakurer innan vi hittade dessa bakterier, berättar Marie Gisselsson-Solén. Det som vållar mest bekymmer hos öronbarnen, är resistenta haemophilus-bakterier. De är svårbehandlade och har ökat de senaste åren. Vi hittade också pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin hos ungefär vart femte barn.

– Lyckligtvis är den mest ilskna bakterien vid öroninflammationer, streptokocken, än så länge helt känslig för penicillin, berättar Marie Gisselsson-Solén. Men den hemska sanningen är att Sverige i årtionden har varit ensamma om att använda vanligt penicillin, medan man i andra länder har använt bredare antibiotika även om man inte behövt det från början. Globalt är det till exempel ett jätteproblem med de resistenta pneumokockerna.

Antibiotikaresistens problem i andra länder

Marie Gisselsson-Solén berättar att många länder i Asien numera har svårt att hitta lämplig antibiotika som kan ges i tablettform eller i flytande form vid öroninflammationer.

– I till exempel Japan sticker de numera ofta regelmässigt hål på trumhinnan, som man gjorde förr i tiden, eventuellt i kombination med någon enstaka dos intravenös antibiotika. Det har blivit vardag där, och dit vill vi inte komma.

– Vi måste vara oerhört rädda om de antibiotika vi har. Vi vill inte hamna på den nivå vi befann oss på vid 1900-talets början när vanliga infektioner som lunginflammationer och urinvägsinfektioner var livshotande. Det skulle vara ett skräckscenario om vi fick en ökad dödlighet i de sjukdomarna igen.

Text: NINA NORDH