Många bröstcancerpatienter behandlas framgångsrikt med tamoxifen, men inte alla. En ny avhandling stärker tidigare teorier om att proteinet RB kan användas för att förutsäga på vilka patienter behandlingen fungerar.

– Framsteg inom forskningen har bidragit till en alltmer mångfacetterad bild av bröstcancertumörer och vad som händer vid olika behandlingsmetoder. Om vi kan bli bättre på att översätta forskningsresultaten till kliniska analyser och metoder ökar också chansen att patienten får bästa tillgängliga behandlingsalternativ, säger Sophie Lehn.

Risk att cancer kommer tillbaka

Läkemedel ingår ofta som en av flera delar när bröstcancerpatienter får medicinsk behandling. Tamoxifen är ett av de allra vanligaste läkemedlen vid s.k. hormonreceptorpositiv bröstcancer. Ungefär en tredjedel av de kvinnor som behandlas med tamoxifen återfaller dock i bröstcancer inom en 15-årsperiod. Därför söker forskare nu efter olika metoder som kan förfina diagnostiken så att dessa patienter kan särskiljas och få annan behandling istället.

Retinoblastomprotein (RB) har potential att användas i detta sammanhang. I tidigare, experimentella studier har RB visat sig kunna indikera om tamoxifen är verkningsfullt eller ej. Sophie Lehn har inom ramen för sin avhandling fortsatt på detta forskningsspår, genom att undersöka tumörvävnadsprover från 564 bröstcancerpatienter som ännu inte kommit i klimakteriet.

Biomarkör för tamoxifenbehandling

I studien visade sig tamoxifen vara verkningsfullt i de flesta hormonreceptorpositiva tumörer där RB-proteinet fungerade normalt. För en mindre grupp hormonreceptorpositiva tumörer där funktionen av RB-proteinet slagits ut gav däremot tamoxifenbehandling ingen effekt.

– De resultat jag kommit fram till styrker tidigare iakttagelser. Efter ytterligare analyser och studier kanske RB i framtiden kommer att kunna användas som biomarkör för tamoxifenbehandling, säger Sophie Lehn.

Möjlig förklaring till bättre prognos

RB är en s.k. tumörsuppressor som kan förhindra att en cell omvandlas till en tumörcell. Den har en viktig funktion genom att upprätthålla kontrollen över cellcykeln, som är den process där celler delas och bildar nya. I samband med elakartade tumörer är RB-funktionen ofta utslagen.

I avhandlingen analyseras även varför höga nivåer av cellcykel-proteinet cyklin D1 i en tumör ofta förknippas med en bättre prognos för patienten, trots att cyklin D1 anses gynna celldelning. Förklaringen kan vara att cyklinen även har en funktion som hämmar cellernas spridning, vilket skulle kunna motverka att cancern metastaserar.

Text: BJÖRN MARTINSSON

Artikeln är tidigare publicerad som pressmeddelande från Institutionen för laboratoriemedicin, Malmö, Lunds universitet, 18 februari 2013.