Ansamling av fett i olika organ kan leda till olika följdsjukdomar vid fetma och diabetes. I kampen mot dessa sjukdomar är det därför inte bara viktigt att veta hur feta vi är, utan också var fettet finns lagrat. På Skånes universitetssjukhus i Malmö håller en ny teknik på att utvecklas som ger noggrann information om hur mycket fett som gömmer sig i kroppens organ.

Överskottet av fett i våra kroppar samlas i normala fall i fettlagret under huden, men vid fetma och diabetes kan fett också lagras i exempelvis levern. För en del patienter innebär fettinlagring i levern inget problem, för andra patienter leder det till inflammation och i vissa fall cancer.

I hjärtat är det allmänt känt att fett kan samlas i kärlen, men även hjärtmuskelns celler kan samla på sig fett vilket kan leda till hjärtsjukdom.

Att på ett enkelt sätt kunna mäta hur mycket fett som lagrats in i levern och andra organ är ett viktigt steg för att forskarna ska kunna lära sig mer om vilka patienter som drabbas av fetmans följdsjukdomar och varför.

Vävnadsprover endast stickprov

I nuläget finns inget bra sätt att mäta mängden fett och samtidigt få veta var fettet finns lagrat. Det mest etablerade sättet är en biopsi.

En biopsi innebär att en grov nål används för att hämta en bit vävnad att undersöka. Ingreppet är smärtsamt och kan vara riskabelt.

Ett annat problem är att biopsin bara kan avslöja hur mycket fett som finns just där biopsin tagits. Detta kan vara ett problem om fettet i ett organ är fläckvis inlagrat. I dessa fall är det möjligt att biopsin hämtas i ett område med lite fett och att fettinlagringen därmed inte upptäcks.

Svårt mäta mängder med skiktröntgen

Ett annat sätt att undersöka fettinnehållet i kroppen är skiktröntgen. Skiktröntgen ger med hjälp av röntgenstrålning tvärsnittsbilder av kroppen. Genom att titta på röntgenbilder av kroppen kan vi se var fettet finns lagrat, men vi får inte veta exakt hur mycket.

Skiktröntgen har alltså ett totalt motsatt problem till biopsier. Det är möjligt att upptäcka en fläckvis inlagring av fett, men det kan vara svårt att avgöra om mängden fett har blivit större eller mindre vid nästa undersökning.

Dessutom använder skiktröntgen röntgenstrålning som kan vara skadligt i större mängder.

Magnetkamerabilder bearbetas i datorn

En magnetkamera är ett viktigt redskap i vården, som utan att använda röntgenstrålning ger tvärsnittsbilder av kroppen. Bakom bilderna döljer sig dessutom mer information än bara anatomi. Genom att bearbeta magnetkamerabilder kan man noggrant beräkna fettinnehållet i olika delar av kroppen.

Metoden som används utvecklas vid avdelningen för medicinsk strålningsfysik vid Skånes universitetssjukhus i Malmö, och är möjlig tack vare avancerade datorberäkningar av magnetkamerabilderna.

Med den fettmätande magnetkameratekniken kan man undersöka både var fettet lagrats in och hur mycket. Denna information kan vara ett viktigt steg i forskningen om fetma och diabetes, men också för att noggrant kunna följa en patients behandling.

Text: PERNILLA PETERSON

En kortare version av artikeln har tidigare varit publicerad i Nyhetsbrev för massmedia nr 5/2011 från Skånes universitetssjukhus, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, Labmedicin Skåne och Psykiatri Skåne.