Hon ser ut som vilken tonårstjej som helst, lite blyg men glad och engagerad. Hennes vardag ter sig emellertid rätt annorlunda än hennes jämnåriga kamraters. Flera timmars fysisk träning och andningsgymnastik varje dag, samt ofta magsmärtor som ger sömnproblem och en del mediciner. Patricia Moberg har cystisk fibros.
Hon är det enda barnet av fyra syskon som har ärvt sjukdomen av sina föräldrar. Hennes syskon, två äldre och ett yngre, är endast så kallat bärare av de genetiska anlagen för cystisk fibros.
– När jag var yngre frågade jag mig ofta ”varför just jag?” Varför drabbades just jag av CF? Nu har jag blivit lite äldre och accepterat sjukdomen.
Saknar ett naturligt enzym
Patricia fick diagnosen när hon var ett och ett halvt år. Då visade det sig att hon saknade ett naturligt enzym för att bryta ner fett och protein.
– Jag hade ofta ont i magen och skrek mycket. Läkarna trodde först att jag var laktosintolerant.
Långa träningspass hjälper
Patricias vardag startar vid femtiden på morgonen med ett en och en halv timme långt fysiskt träningspass kombinerat med andningsgymnastik för att bli av med det sega slem som samlats i luftvägarna under natten. Till sin hjälp har hon en studsmatta, motionscykel eller hopprep.
Därefter väntar dusch, frukost med extra vitaminer och inhalation av mediciner innan hon reser från föräldrahemmet utanför Höör till Katedralskolan i Lund, där hon läser gymnasieprogrammet International Baccalaureate (IB). När hon kommer hem på eftermiddagen väntar ett nytt träningspass.
– Det är klart att det tar emot att träna ibland, särskilt tidigt på morgnarna och speciellt när jag haft ont i magen och sovit dåligt på natten.
Förstående lärare
Trots att mycket tid går åt till den träning som gör att hon kan hålla sjukdomen stången, tycker Patricia att hon hinner med skolarbetet.
– Jag har bra lärare och vi har utvecklat rutiner som gör att vi kan nå varandra ifall jag inte kan komma till skolan. Då kommunicerar vi med epost. Skulle jag vara lite sen med att lämna in exempelvis en uppsats är de väldigt förstående, säger hon.
Tryggt att bo nära Lund
När Patricia mår som sämst måste hon läggas in på sjukhus.
– Det händer flera gånger om året. Som regel är det när jag har svåra magsmärtor på grund av att maten inte bryts ner som den ska. Ibland är det när jag har extra svårt att andas, särskilt då på vintern när jag är förkyld, berättar hon.
Hon tycker att det är tryggt att bo nära Lund som har ett av de ledande CF-centren i världen.
– Där tränar jag varannan vecka. När jag mår lite sämre ett par gånger i veckan. Det känns bra.
Text: OLLE DAHLBÄCK
