Ofrivilliga, flaxiga rörelser är en besvärande biverkning av L-dopa, standardmedicinen för patienter med Parkinsons sjukdom. En grupp i Lund har nu upptäckt ett viktigt fenomen som hänger samman med de ryckiga rörelserna.

När medicinen L-dopa kom innebar det en revolution i behandlingen av Parkinsons sjukdom. Patienternas stelhet och darrningar försvann och de kunde åter röra sig normalt. Först senare visade det sig att många patienter efter några år fick biverkningar av medicinen i form av ryckiga och okontrollerbara rörelser, som kan vara mycket handikappande i vissa fall. Dessa rörelser kallas för ”dyskinesier”.

Symtonen vid Parkinsons sjukdom orsakas av att de dopaminproducerande cellerna i hjärnan slutat fungera som de ska. Det är därför i hjärnområden som är mest beroende av dopamin som forskarna hittills sökt förklaringen till dyskinesierna.

Det lundagruppen gjort är att ”tjuvlyssna” på vad som pågått i olika delar av hjärnan på Parkinsonsjuka och L-dopabehandlade försöksråttor. Man har gjort detta genom att operera in ett stort antal mikroelektroder, elektroder som är så små att djuren kunnat röra sig fritt och normalt under försöken. Resultatet visade, till forskarnas förvåning, ett starkt förändrat aktivitetsmönster inte i de mest dopaminberoende delarna av djurens hjärna utan i hjärnans yttre del, hjärnbarken.

Vidare studier gav vid handen att dyskinesierna hängde samman med en sorts låsning i motorhjärnbarken, den del av hjärnan som styr kroppens rörelser. När forskarna fått detta klart för sig kunde de blockera de delar av hjärnbarken som blivit överkänsliga mot L-dopa, och på så sätt häva låsningen. Fynden öppnar möjligheter för att förbättra eller komplettera Parkinsonmedicineringen i en nära framtid.

Nyhet från Medicinska fakulteten 10 december 2012 

Förtydligande från forskargruppen

Med anledning av att delar av medierapporteringen rörande vår senaste vetenskapliga studie i vissa delar var osaklig samt innehöll några allt för långtgående förenklingar vill vi förtydliga följande:

1) Studien syftade till att klargöra de mekanismer som leder fram till biverkningar i form av ofrivilliga rörelser vid läkemedelsbehandling av Parkinsons sjukdom. Att undvika denna typ av biverkningar skulle vara till stor hjälp för många drabbade eftersom biverkningarna är mycket besvärande och dessutom förlängs möjligheten till läkemedelsbehandling av sjukdomssymptomen. Det är dock viktigt att poängtera att även om vi får förbättrade möjligheter att behandla symptomen så innebär inte detta att sjukdomens grundorsak botas.

2) I ett av TV-inslagen om våra forskningsfynd görs felaktigt en koppling mellan de skakningar som drabbar parkinsonsjuka och fynden i den publicerade studien. Vi vill därför förtydliga att det inte är parkinson-tremor utan biverkningar i form av ofrivilliga rörelser utlösta av medicinering med levodopa i försöksdjur som vi har undersökt i den aktuella studien.

3)  Ett viktigt resultat i studien var att motorhjärnbarken tycks ha en speciell roll i de sjukdomsmekanismer som ligger till grund för ofrivilliga rörelser. Detta innebär emellertid inte att tidigare teorier som i första hand pekat ut delar av basala ganglierna som viktiga i processen är felaktiga. Vi vill därför förtydliga att de nya fynden visar på en ny aspekt av hur hjärnbarken och basala ganglierna samverkar på ett komplicerat sätt i de parkinsonsjuka djuren vilket tycks ge upphov till biverkningen ofrivilliga rörelser.

4) Slutligen vill vi också lyfta fram att studien i första hand har genererat ny kunskap om sjukdomsmekanismerna i Parkinsons sjukdom. Detta är ett första viktigt steg mot att utveckla nya behandlingsmetoder men steget från dessa studier i råttor till en fungerande behandling av patienter är naturligtvis stort och kommer kräva många år av vidare studier.

Författare till studien är:  Pär Halje, Martin Tamtè, Ulrike Richter, Mohsin Mohammed, Angela Cenci och Per Petersson

Studien utfördes vid: Neuronano Research Center, Institutionen för Experimentell Medicinsk Vetenskap, Lunds Universitet, 221 84 Lund.