Att blodet hos blodgivare och mottagare matchar varandra kan vara avgörande för hälsan, ibland till och med för liv och död. Blodforskaren Martin L Olsson vill på olika sätt göra denna anpassning så god som möjligt.
Blodgrupperna A, AB, B och 0 (noll) känner de flesta till. Men de är bara några – om än de viktigaste – av alla våra blodgrupper. Människan har faktiskt hela 346 blodgrupper.
– Många oroar sig för risken för blodsmitta, till exempel gulsot och HIV, men blodet i Sverige är väldigt säkert. Att blodgruppen inte passar är däremot ett betydligt större problem.
Det säger Martin L Olsson, professor i transfusionsmedicin. Han forskar om blod och blodgrupper, och blev tidigare i år utnämnd till en av Sverige första fyra Wallenberg Clinical Scholars.
En blodgrupp är en molekyl på ytan av de röda blodkropparna och vissa andra celler. Alla människor har olika uppsättningar av dessa molekyler, och man kan reagera negativt mot de blodgrupper man inte har.
– Det sitter massor med molekyler på blodkropparna, lite som en snårskog. Saknar jag någon växt i denna blodgruppsdjungel så kan jag inte möta just den utan risk för problem, förklarar Martin L Olsson.
Kroppen reagerar snabbt på fel blodgrupp
Problemet beror på att kroppens immunförsvar reagerar mot de främmande molekylerna. Att blodgrupperna i AB0-systemet är så viktiga beror på att immunförsvaret tidigt lärt sig reagera på dem, eftersom många vanliga tarmbakterier har liknande molekyler på sin yta. Skulle någon av misstag få fel AB0-blod vid en transfusion orsakar detta en snabb reaktion som i värsta fall kan leda till döden.
0-blod passar dock alla grupper inom AB0-systemet, och de farligaste reaktionerna skulle inte uppstå om allt blod tillhörde denna grupp. Martin L Olsson har varit med om att upptäcka enzymer med vars hjälp A- och B-blod kan göras om till det vid transfusioner ofarliga 0-blodet. Tekniken håller på att vidareutvecklas, och kan i framtiden komma att användas ute på blodcentralerna.
Gentest hjälper matcha blodgivare och mottagare
De andra blodgrupperna är sällan lika livsavgörande. De kan ändå ge stora problem för personer som måste få upprepade blodtransfusioner.
– Det finns patienter med vissa blodsjukdomar som behöver blod varannan vecka. Deras immunförsvar kan gradvis komma att reagera mot en mängd olika blodgrupper i det tillförda blodet. Då blir det till slut svårt att hitta något blod som passar, säger Martin L Olsson.
Hans forskargrupp har i ett EU-projekt utvecklat ett gentest med vars hjälp blodgivare och mottagare kan matchas bättre än tidigare. Testet fungerar för alla de blodgrupper vars genetiska bakgrund är känd. Men i ett 40-tal fall känner man inte till generna bakom blodgruppsmolekylen, vilket gör det omöjligt att använda DNA-test. Ett av forskarens kommande Wallenbergprojekt handlar därför om att kartlägga generna bakom dessa så kallade ”orphan blood groups”.
Sjukdomsframkallande organismer utnyttjar blodgruppsmolekylerna
Ett annat forskningsspår gäller frågan om samspelet mellan blodgrupper och bakterier, virus och parasiter. Det har nämligen visat sig att sjukdomsframkallande organismer lärt sig använda blodgruppsmolekylerna för sina egna syften.
– När människor infekteras av malaria binder malariaparasiten sig till blodgrupps-molekylerna. De utgör parasitens väg in i cellen, förklarar Martin L Olsson.
Olika blodgrupper fungerar dock olika bra för mikroorganismerna. Människor med 0-blod löper mindre risk att dö i malaria, av skäl som Martin L Olssons grupp varit med om att reda ut. Denna blodgrupp är därför betydligt vanligare i malariadrabbade områden som Afrika, Sydostasien och Amazonas. Även risken att smittas av vinterkräksjuka och HIV påverkas av vilken blodgrupp man tillhör.
En halv miljon blodpåsar används varje året i Sverige
Martin L Olsson kallar sig för ”extremt nischad” i sitt yrkesliv. Redan efter ett sommarjobb på ett laboratorium efter gymnasiet bestämde han sig för att syssla med forskning. Att det skulle bli just blodforskning stod klart ett par år senare, när han vid sidan av läkarstudierna började arbeta på blodcentralen i Lund. Han har dessutom en hustru som är docent i experimentell transfusionsmedicin, och alltså arbetar inom samma område.
– Men mina barn har proklamerat en ”blodfri zon” hemma, för att undvika forskningsprat vid middagsbordet. Vi har ju faktiskt andra intressen också… säger han.
Transfusionsmedicin är ett litet ämne, men en transfusionsmedicinare behöver ändå inte känna sig ensam och isolerad. Dels krävs det samarbete med internationella kollegor, dels hör läkare från andra kliniker ständigt av sig. Svensk sjukvård använder årligen nästan en halv miljon blodpåsar, och alla måste ges till rätt patient.
Med anslag från bl.a. Vetenskapsrådet, Wallenbergstiftelsen och ALF har Martin L Olsson det väl förspänt just nu. Gruppen söker fler medarbetare och ska snart få ett större laboratorium på BMC.
– Det är jätteroligt att det har gått så bra. Men det innebär också mycket att leva upp till. Nu måste vi se till att göra nytta för pengarna! säger han.
Text: INGELA BJÖRCK
Foto blodpåsar: Colourbox