Aktiv löpträning innebär fler fördelar än risker när det gäller artros. Det säger Harald Roos, ortoped och idrottsläkare för Helsingborgs IF som forskar på sena effekter av knäskador. Till vardags är han också en flitig cyklist.

Maratonlopp, halvmaror och millopp avlöser varandra. Det är bra, anser Harald Roos, docent vid Lunds universitet och divisionschef vid Skånes universitetssjukhus. Den löparboom som vi ser världen över med mängder av tävlingslopp ser han som något positivt.

– Att träna flera gånger i veckan innebär troligen att du går ned i vikt. Eftersom övervikt är den största riskfaktorn för artros så betyder det att risken för artros minskar om du löptränar, förklarar han. Förutom alla de övriga positiva effekterna av fysisk aktivitet Betydligt fler utvecklar artros på grund av inaktivitet än på grund av aktivitet.

Plan för träningen

Men det är viktigt att man lägger upp en plan för träningen för att inte skada sig. Här är risken för hälsporre och benhinneinflammation betydligt vanligare, menar han.

– Du kan träna långa distanser flera gånger i veckan innan det uppstår risk för artros. Många studier visar att det är först på elitnivå man börjar se en ökad risk för höft- och knäartros.

Utan att ha några vetenskapliga bevis för att det kan ge skador är Harald Roos mer oroad över vad ”barfotalöpning” med mycket lätta löparskor innebär på lång sikt för löparna.

Knäskador som leder till artros

Han betonar att springa i bollsporter är betydligt farligare än att springa i ett löparspår.

– Där får man ofta knäskador på grund av att det uppstår vridningar av knäleden under spel.

Den enskilt största riskfaktorn för knäartros är just tidigare skada, såsom korsbands- eller meniskskada.

Artros vanligare

En studie av 50 000 skidlöpare som åkt Vasaloppet visade att symtomgivande artros förekom oftare hos den grupp som hade kortare sluttid och hade deltagit i många lopp än hos dem som åkte långsammare och färre lopp.

– En förklaring kan vara att de som åkt fler och snabbare lopp varit aktiva också i andra sporter och i fysiskt aktiva yrken där de skadat sig tidigare, exempelvis handbollsspelare och brandmän, tror Harald Roos. Men att många tränar aktivt kan också komma att innebär en helt ny patientgrupp med idrottsskador som söker till primärvården.

– För att kunna ta hand om dessa nya patienter på rätt sätt skulle allmänläkarna egentligen behöva öka sin kompetens inom området idrottsskador, säger Harald Roos.

Text: ANNA-LENA BOIVE

Foto joggande kvinnor: Colourbox