Den psykiska ohälsan har ökat oroväckande bland svenska skolbarn under de senaste decennierna och andelen barn som sökt hjälp inom barn och ungdomspsykiatrin och barn som vårdats efter självskadehandlingar har ökat sedan 1990-talet. Nyligen har OECD kritiserat Sverige för bristande resurser inom elevhälsan för att möta detta behov. Att förebygga barns och ungas psykiska ohälsa innebär både ett minskat individuellt lidande och minskade samhällskostnader.

Många skolor infört livskunskap i undervisningen, bl a för att förebygga psykisk ohälsa. Men detta har mötts av kraftig kritik, inte minst från politiskt håll. Ord som ”flumskola” har framförts i debatten. Även Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) har kritiserat skolorna för att de använder program där man inte vet om de har effekt.

Program mot stress ska utvärderas

Ett program som används på många skolor i Sverige heter Disa. Meningen är att programmet ska förebygga stress och depressiva symptom hos ungdomar. Oftast är det skolans personal som leder programmet, exempelvis skolans kurator, skolsköterska eller en fritidsledare. Programmet består av tio strukturerade gruppträffar, där ungdomarna får prata om känslor, lära sig identifiera positiva och negativa tankar, och att vända negativa tankar. Man kan säga att eleverna på tio veckor får en grundkurs i KBT (Kognitiv Beteende Terapi). Programmet utvecklades i USA och har testats vetenskapligt där, men för den svenska varianten är det vetenskapliga underlaget bristfälligt.

Under fyra år ska Högskolan Kristianstad och Lunds universitet utvärdera Disa. I forskningsprojektet får elever i årskurs 8 som deltar i Disa besvara enkäter om sin psykiska hälsa före och efter att de deltagit i programmet, samt efter ett år. Elever som inte deltar i programmet utgör kontrollgrupp. Kommuner som deltar i undersökningen är Kalmar, Stenungsund, Höganäs, Tomelilla och Åhus. En annan del i undersökningen är att intervjua ledare och ungdomar för att ta reda på deras erfarenheter av programmet.

Bättre effekt på flickor

Preliminära resultat från en mindre pilotundersökning som vi nyligen genomfört med 60 elever i årskurs 8 pekar på en tendens att elevernas psykiska hälsa förbättrades efter genomförd kurs, både hos pojkar och flickor, men att effekten kvarstod ett år senare enbart hos flickorna. Pojkarna mådde bättre psykiskt i utgångsläget, och efter genomgången kurs mådde flickorna ungefär lika bra som pojkarna. De flesta elever var positiva till programmet, men även här märktes en könsskillnad i det att flickorna tyckte bättre om programmet. Det är för tidigt att uttala sig om anledningen till detta, men det är värt att notera att det svenska Disa-programmet riktade sig till flickor när det infördes i början av 2000-talet, och det märks i val av diskussionsämnen och exempel.

Utvärderingar av skolbaserade program med syfte att förebygga psykisk ohälsa hos ungdomar saknas i Sverige, och såväl Socialstyrelsen som SBU har efterlyst sådana studier. Samhällets ekonomiska resurser är begränsade, och det är av yttersta vikt att resurserna används på ett förnuftigt sätt.

Text: PERNILLA GARMY