Barn med fetma riskerar både att bli socialt utsatta och på längre sikt allvarligt sjuka. I ett forskningsprojekt har Kristina Orban satsat på en aktivitets- och familjebaserad behandling. Fokus har legat på föräldrars aktivitetsmönster och möjlighet att förändra vardagen. Föräldrar som lyckats samordna sina rutiner och kämpa mot samma mål – en avstannad viktuppgång hos barnet – har varit bäst hjälpta av behandlingen.

Via BVC har Kristina Orban, arbetsterapeut och doktor i medicinsk vetenskap, och hennes kolleger lyckats nå föräldrar till barn i 4–6 års ålder med fetma. Föräldrar som tackat ja till att medverka i projektet har sedan ingått i behandlingsgruppen ”Lättare vardag” under ett år. 52 föräldrar deltog.

– Vi har valt att vara extremt vardagsnära, och utgått från precis de förutsättningar varje familj har. Målsättningen har varit att långsiktigt stötta familjerna i att utveckla hälsofrämjande vardagsaktiviteter, säger Kristina Orban.

Tidsdagböcker visade mönster

Med hjälp av tidsdagböcker har föräldrarna, var för sig, fått fylla i sina aktiviteter under 24-timmar: vad har föräldern gjort? När? Var? Och med vem? Vad har ätits? Och vilket känsloläge har föräldern under aktiviteten?

Fyra till sex sådana tidsdagböcker har räckt för att föräldrarna ska få syn på sina mönster och kunna förändra vardagen på en hanterbar nivå. Tidigt sattes också mål upp för vilka förändringar som de ville uppnå.

– De flesta föräldrarna valde att sätta mål kring fysisk aktivitet, som att lära barnet att cykla och sedan cykla tillsammans. Det handlar inte om att banta barnen. Det viktiga är att kroppen ska må bra, så vi har fokuserat på en livsstil som främjar lek och rörelse – en rättighet enligt FN:s barnkonvention.

Båda föräldrars delaktighet viktig

Att båda föräldrarna varit med har varit avgörande. Studiens resultat visar att den familjetyp som bäst lyckats få bukt med barnets BMI är den som präglas av samordning och båda föräldrarnas delaktighet i vardag, hushållsarbete och umgänge med barnen. Föräldrar som nu i högre utsträckning än tidigare prioriterade tid med barnen, och engagerade sig i familjemåltiderna, hade en tydlig inverkan på att barnens BMI sänktes.

– Samma sak såg vi bland de föräldrar som nu fick mer tid till fysisk aktivitet med barnen, tack vare att den andra föräldern började sköta en större del av hushållssysslorna.

Nästa utmaning blir att fånga upp föräldrarna till de barn som har allra högst BMI, en grupp som hittills varit svår att nå.

– Vi behöver nå och motivera dem, så att barnen får chans till så bra förutsättningar som möjligt. Här blir det BVC:s uppgift att uppmärksamma föräldrarna på att förändring kräver bådas delaktighet.

Text: ERIKA SVANTESSON

Foto: Gunnel Johansson (porträtt); Colourbox (cykelbild)

Ovanstående beskrivna studie bygger på följande vetenskapliga referenser:

Orban, Erlandsson, Edberg, Önnerfält, & Thorngren-Jerneck. K. (2014). The Effect of an Occupation-focused family intervention and factors related to change in parents’ time use and children’s BMI. American Journal of Occupational Therapy, 68, (6), 217-226

Orban, K., Erlandsson, L-K., Edberg, A-K., Thorngren-Jerneck, K., & Önnerfält, J. (2014). Changes in parents’ time use and its relationship to child obesity. Physical & Occupational Therapy in Pediatrics, 34(1), 44-61