I sin bok ”Läkare utan vapen” målar läkaren och journalisten Björn Ramel upp en oroväckande framtid utan antibiotika. En framtid som kanske ligger närmare än vi tror.

Vilka reaktioner har du fått på boken sen den kom ut 2011?

– Överlag positiva. Jag upplever också att en del frågor som jag ville uppmärksamma med boken har börjat diskuteras lite mer. Framför allt tänker jag på de risker som finns med att man ger en ekonomisk morot till landsting som minskar sin förbrukning av antibiotika under en viss nivå.

– Självfallet ska antibiotika användas med omsorg, men att sätta upp kvantitativa mål som vilar på vetenskapligt osäker grund ökar risken att enskilda inte får behandling och far illa. Det kan i sin tur skapa misstro mot en restriktiv antibiotikaanvändning och folkhälsopolitiken i stort.

Hur känner man sig som läkare inför hotet att antibiotikaresistensen ökar?

– För oss läkare i Sverige är det fortfarande ett rätt abstrakt hot. Vi kan ju trots allt behandla de flesta infektioner än så länge. Så frågan är om hotet tas på tillräckligt allvar. Riskerna med spridning av resistenta bakterier borde vägas in betydligt mer när politikerna beslutar om resurser till vårdplatser inom sjukvården.

Skulle man kunna säga att vårdplatsbristen är som en tickande bomb?

– Jo. Överbeläggningar och mer stressad vårdpersonal gör att man riskerar att missa i hygienen och få spridning av resistenta bakterier. Det har studier visat.

Tror du att det går att vända trenden med ökad antibiotikaresistens?

– Det finns några lyckade exempel, men generellt tror jag vi för en ojämn kamp mot bakterierna. I arbetet med boken blev jag verkligen medveten om hur imponerande organismer bakterierna är. De är extremt anpassningsbara och det dyker hela tiden upp nya resistensformer.

– Det bästa vi kan hoppas på är nog att hålla nere ökningen och att det kommer nya läkemedel.

Text: NINA NORDH