I sin doktorsavhandling  har Katarina Berg undersökt hur tillväxten av farliga respektive ofarliga plack i blodkärlen kan påverkas med skräddarsydda medel som främjar de ofarliga placken. Här skriver hon själv om sin forskning.

Kardiovaskulär sjukdom är ett samlingsnamn för sjukdomar som involverar hjärtat och/eller blodkärlen. De är orsaken till 41 procent av alla dödsfall i Sverige, och tolv procent av alla svenskar lider av följderna av dessa sjukdomar.

Placken växer med åren

Ateroskleros, som är en kardiovaskulär sjukdom, kan upptäckas redan hos barn. Då ser man ateroskleros som en förändring i kärlväggen (plack) och i detta stadie är sjukdomen inte farlig. Men med åren blir placken större och det finns risk att de går sönder. Ett plack som går sönder kan ge blodproppar som kan hindra blodflödet och ge skador på vävnader, som i värsta fall leder till döden.

Flera lager i blodkärlets vägg

Ateroskleros drabbar främst de stora och medelstora artärerna. Artärer är de blodkärl som leder bort från hjärtat och transporterar syre- och näringsrikt blod till kroppens olika delar.

Kärlets vägg består av flera lager där endotelceller är det innersta lagret. Endotelcellerna ligger som tegelstenar mot blodet och deras roll är att hålla blodet och blodets komponenter i kärlet. Utanför endotelcellerna finns ett lager med protein och glatta muskelceller, detta lager håller ihop kärlet och gör det elastiskt.

Längst ut finns ett lager med kollagen som binder fast kärlet till vävnad runt  kärlet. I vissa områden, till exempel där det finns förgreningar i kärlet, kan det bildas skador. Skadorna gör att endotelcellerna inte kan hålla ihop lika bra och släpper in delar av blodet till den del av kärlväggen som innehåller proteiner och glatta muskelceller.

Höga halter blodfett

Hos personer med höga halter av fett i blodet, kan fetterna sätta sig i dessa skadade områden. Om cellerna runt om i kärlet inte lyckas ta bort fettet, börjar det att härskna (oxidera). Fettet förändras och ett enzym (Lp-PLA2) försöker då att bryta ner det oxiderade fettet och det bildas lyso-PC. Lyso-PC är en liten molekyl som fungerar som en signal för fara.

Immunförsvaret ingriper

När det är fara i kroppen reagerar den med att skicka dit celler från immunförsvaret, immunceller, som kan ta hand om faran. I blodet färdas hela tiden immunceller som kan hjälpa kroppen om det uppkommer fara. En av de första immuncellerna som reagerar vid fara är monocyter. När monocyterna lämnar blodet och går in i vävnaden antar de en ny skepnad och blir makrofager.

Städar bort skräpet

Makrofagernas uppgift är att döda bakterier och virus (om dessa är faran) men också att identifiera faran och berätta för andra celler vilken typ av fara som har tagit sig in i kroppen. De är också väldigt duktiga på att städa upp skräp i vävnaden, som döda bakterier och delar av vävnaden som gått sönder. Makrofagerna städar genom att äta upp skräpet. När kroppen reagerar på skada och fara bildas det en inflammation. Om kroppen inte kan ta bort faran fortsätter inflammationen och den blir då kronisk, detta är vad som händer i placket.

Skillnaderna stabilt och instabilt plack

Plack kan delas in i två typer. En typ som är stabil och en som är instabil och som har lätt för att spricka. Ett stabilt plack kännetecknas av att det finns många glatta muskelceller (SMC) och att makrofagerna är av en snäll typ (M2).
Ett ostabilt plack har lite glatta muskelceller och har en typ av makrofager som kan beskrivas som arga (M1).

Arga makrofager

Under min tid som doktorand har jag undersökt hur lyso-PC påverkar immunceller och hur det påverkar vilken typ av plack som bildas. Jag har visat att lyso-PC gör att monocyter gärna tar sig från blodet och ut i kärlväggen. Där bidrar lyso-PC till att man får den arga typen av makrofager, och mycket Lp-PLA2 och lyso-PC i placket gör att man får ett ostabilt plack.

Identifiera framtida riskindivider

Jag har också undersökt hur olika typer av monocyter kan påvisa om man senare i livet får ett plack som är ostabilt. Där kunde jag se att det i blodet hos personer som riskerar att få ostabila plack, finns fler av den typ av monocyt som man tror lättare kan bli en arg makrofag.

Systematiska mediciner

Idag kan man ta olika mediciner som gör att risken för att få ett ostabilt plack minskar med 40 procent. Dessa mediciner är vad vi kallar systemiska, det vill säga de påverkar hela kroppen och inte enbart de celler, enzym eller de molekyler som är farliga.

Mer specifika mediciner

När mediciner påverkar oss systemiskt kan de också vara dåliga för vissa andra processer i kroppen som vi inte vill ska påverkas, därför behövs det att vi utvecklar mediciner som är mer specifika. Idag testar man en medicin som stänger av Lp-PLA2 som gör lyso-PC, och man har sett i djurförsök att placken blir mer stabila. Jag tror att vi i framtiden kommer att ha fler av dessa specifika mediciner som kan skydda fler från att drabbas av kardiovaskulära sjukdomar.

Text: KATARINA BERG, Experimentell kardiovaskulär forskning, Lunds universitets Diabetescenter.

Artikeln har tidigare varit publicerad på diabetesportalen.se, 20 maj 2011.