När Karin Tunér var 29 år fick hon veta att hon bar på BRCA-mutationen för bröst- och äggstockscancer. Då hade hennes mormor redan dött i underlivscancer och hennes mamma hade opererat bort sitt ena bröst samt äggstockarna som en följd av sin cancer.
– När min kusin väntade sitt tredje barn fick hon också bröstcancer och startade då en utredning om hon bar på någon mutation. Då blev jag rejält uppskakad, berättar Karin.
Karin kontaktade bröstenheten för att göra en mammografi och fick sedan snabbt en tid för en onkogenetisk utredning i Lund. Det visade sig att både hennes mamma, hennes fyra mostrar och två morbröder samt Karin själv bar på genen för bröstcancer.
Visste hur hon skulle göra
– Jag visste redan innan jag bestämde mig för att göra testet att jag skulle ta bort brösten om det visade sig att jag hade genen. Då visste jag ännu inte att mutationen även hängde ihop med äggstockscancer.
Karin och hennes man valde att snabba på processen med att skaffa sitt andra barn eftersom Karin gärna ville amma. Hon ville fokusera på familjelivet med hus och småbarn men när hon väntade sitt andra barn vid 32 års ålder, bestämde hon att operationen skulle ske efter att hon slutat amma. Vänner och släktingar stöttade henne och många uttryckte hur ”stark” hon var.
– Jag var inte alls speciellt stark utan med 80-90 procents risk för att få bröstcancer kände jag att jag inte hade något annat val.
När dottern var 11 månader gammal genomgick Karin dubbel mastektomi och tog bort båda brösten. Hon var väldigt nervös inför operationen men ändå fast beslutsam.
– Det är en jättestor operation och det tog lång tid att bli återställd. Med facit i hand skulle jag ha väntat ytterligare några månader så att min dotter hunnit skolas in på dagis – det hade underlättat.
Ville vänta med äggstockarna
Redan som 30-åring bestämde Karin att hon skulle vänta med att operera bort äggstockarna till dess att hon passerat 40, eftersom äggstockscancer tenderar att debutera senare än bröstcancer. Varje halvår har hon gått på kontroller för att se om hon hade cellförändringar och ju närmare 40-årsgränsen hon kom, desto jobbigare blev det att vänta på provsvaren.
– Rädslan för att operera bort äggstockarna var större än med brösten. Vem blir jag med östrogenbortfallet och risk att komma i ett tidigt klimakterium?
Men med hjälp av östrogenplåster har det fungerat bra berättar Karin. Idag har hon inte någon rädsla för att få cancer och hon ångrar inte sitt beslut. När det gäller barnen så har genetiska kliniken strikta regler på att man måste vara myndig för att genomgå ett gentest.
– Min dotter som är yngst ser ju att jag har opererat mig men förstår ännu inte vad det betyder. När barnen blir lite större så får vi ta det samtalet.
Text: ÅSA HANSDOTTER
