Bagadilico är ett forskarnätverk vid Lunds universitet som på olika sätt jobbar med att utveckla och förbättra behandlingar för Parkinsons och Huntingtons sjukdom, två sjukdomar som angriper hjärnans nervceller. I nätverket ingår biologer, läkare, ingenjörer – men också humanister. På vilket sätt bidrar humanisterna till att utveckla forskningen kring hjärnans sjukdomar?

– Naturvetenskaplig och humanistisk forskning behöver varandra för att belysa olika problematiker. Etnologer kan bidra med kunskap om vad den medicinska forskningen betyder för människors liv, säger Andréa Wiszmeg, doktorand i etnologi inom Bagadilico.

Andréa Wiszmeg är doktorand i den kulturvetenskapliga gruppen inom Bagadilico med professor Susanne Lundin som handledare. 

Etnologer jobbar i första hand med kvalitativa metoder som till exempel djupintervjuer av enskilda personer eller så kallade fokusgrupper där man istället frågar en grupp personer om deras känslor och synpunkter kring en viss företeelse. Eller så jobbar man med observationer, att man studerar vad människor gör och hur de gör det i olika situationer. De olika metoderna ger en bild av människors värderingar och de strömningar som råder i samhället kring en viss fråga.

Innan Andréa Wiszmeg påbörjade sina forskarstudier var hon anställd som forskningsassistent inom projektet och hann delta i flera av Bagadilicos studier.

Behov styr förhållningssätt

En studie handlade om allmänhetens syn på genetisk testning. I en annan studie tillfrågades deltagarna om sin syn på utvecklingen av olika terapier kring Parkinsons sjukdom. En av frågeställningarna handlade om hur drabbade respektive icke-drabbade förhöll sig till transplantation av Parkinsonpatienter med nervceller från aborterade foster.

Materialet från den här studien är ännu inte färdiganalyserat varför det inte går att dra några definitiva slutsatser, men Andréa Wiszmeg delar ändå med sig av några generella intryck från studien.

– Mycket tyder på att de drabbade har en mer pragmatisk syn på forskningen. De ser transplantationen som en möjlig räddning och menar att materialet, dvs. nervcellerna från aborterade foster, finns ju redan där och att det vore ett slöseri att inte använda dem.

De icke-drabbade relaterade däremot oftare till cellernas ursprung och såg dem i större utsträckning som ett potentiellt liv. Man var också mer benägen att se de etiska problemen som kunde uppstå.

Praktisk nytta

Vad har man då för praktisk nytta av den här typen av studier och resultat?

– Det är viktigt att ha kunskap om hur olika grupper i samhället känner och resonerar kring den här typen av frågor. Dels för att det kan hjälpa forskarna att kommunicera kring sin forskning på ett tydligare sätt, dels för att allmänhetens synpunkter kan bidra med nya infallsvinklar till forskningen.

En annan fråga i samma studie gällde hur deltagarna tänker kring skillnaden mellan aborterade foster och embryonala stamceller, dvs. celler som kommer från ägg som blivit över vid provrörsbefruktning. Det verkar vara en stor skillnad i förhållningssättet om det befruktade ägget är enbart ”tillverkat” i provrör eller om det har befunnit sig i en kvinnas kropp.

Följa forskarnas perspektiv

Dessa studier, hur människor förhåller sig olika till olika företeelser beroende av vad de har för behov, har inspirerat Andréa Wiszmeg i hennes avhandlingsarbete. Hon kommer att i första hand studera hur forskarna ser på sitt forskningsmaterial och kommer att använda aborterade fosterceller som en fallstudie.

– Jag kommer att följa cellernas väg, från kliniken där aborten sker, till laboratoriet där cellerna tas om hand och till sist till operationssalen där cellerna transplanteras in i en patient. Jag vill förstå både hur cellerna förändras rent fysiskt men även hur de som jobbar med cellerna ändrar sitt förhållningssätt. Jag vill ha svar på frågor som ”Hur handhar man det aborterade fostret?”, ”Vad kallar man det för?”, ”Vad händer när personal från forskningslaboratoriet kommer för att hämta cellerna?”, ”Uppstår det någon friktion här?”, ”Hur länge kallar man det foster?”, ”När slutar man säga att det har varit ett liv?” osv.

Nyansera etiska tänket

Förutom att resultaten kommer att vara högst intressanta ur ett vetenskapsteoretiskt perspektiv hoppas Andréa Wiszmeg på att de kommer att få en praktisk betydelse. Till exempel skulle hennes resultat kunna ge en mera nyanserad bild av hur vi ska tänka kring lagstiftning och biomedicinsk etik.

– Många gånger diskuterar etiker de här sakerna på en väldigt abstrakt nivå. Jag hoppas att min forskning ska kunna ge ett mera praktiskt bidrag till diskussionen, säger Andréa Wiszmeg.

Text: EVA BARTONEK  ROXÅ

Foto: hjärna (feature), Colourbox; porträtt: Eva Bartonek Roxå