Män som har idrottat på hög nivå löper en dubblerad risk att senare i livet drabbas av artros i höft och knä. Men det finns även ljuspunkter i form av starkare skelett och lägre frakturrisk.

Det visar en avhandling från Lunds universitet där långtidseffekterna på mäns skelett och leder efter hög fysisk aktivitet i ungdomsåren studerats.

Artros är en av våra vanligaste folksjukdomar. Drygt 700 f.d. idrottsmän med en medelålder på 69 år ingick i den studie där risken för höft- och knäartros undersöktes. De jämfördes med en kontrollgrupp om närmare 1 400 män i samma åldrar.

Även vanligare med ledproteser

– Männen som hade idrottat på hög nivå löpte dubbelt så hög risk att råka ut för artros i höft och knä. Studien visade också att det var dubbelt så vanligt med ledprotesoperationer bland de f.d. idrottsmännen, berättar Magnus Tveit, doktorand vid Lunds universitet och specialist i proteskirurgi på Skånes universitetssjukhus i Malmö.

Studien ger ej svar på i vilken grad det var hög fysisk aktivitet som orsakade artrosen. Men för att minska inflytandet från andra riskfaktorer gjordes en fördjupad analys där hänsyn togs till tidigare arbetsbörda, kroppsvikt och mjukdelsskador i knäet. Enligt Magnus Tveits hypotes hade idrottandet sannolikt betydelse och dessutom verkade valet av sport ha påverkat uppkomsten av artrosen.

Kraftig belastning på lederna

– Det verkar som att olika mekanismer i olika idrotter har betydelse. Den som ägnar sig åt uthållighetssporter på hög nivå, t.ex. springer, cyklar eller tränar längdskidåkning, utsätter lederna för repetitiva, kraftiga belastningsrörelser. En möjlig förklaring är att dessa rörelser, sannolikt i kombination med muskelutmattning, kan ge mikroskador, ”nötning”, på belastande leder och därigenom artros.

– Bland männen som varit aktiva i kontaktidrotterna fotboll, handboll eller ishockey verkar den förhöjda artrosrisken i knäet istället vara kopplad till en tidigare känd ledskada, t.ex. en traumatisk meniskskada. Utan en motsvarande skada fanns inte någon ökad artrosrisk inom kontaktidrott.

Starkare skelett och högre benmassa

I avhandlingen framkommer också att idrottande hos unga män är kopplat till en halverad frakturrisk senare i livet, och att de män som avslutat sin idrottskarriär har högre benmassa och starkare skelett även flera decennier senare.

Text: BJÖRN MARTINSSON

Nyhet från Lunds universitet 12 juni 2013