De för Huntingtons sjukdom utmärkande danslika rörelserna har länge varit i fokus för forskare som söker en lösning på sjukdomsgåtan. Ett genombrott av en forskargrupp vid Lunds universitet kastar nytt ljus på andra symtom – depression och ångest. Genom att stänga av det muterade huntingtin-proteinet i hjärnan på möss lyckades forskarna förhindra de psykiatriska besvär som visat sig uppträda mycket tidigt i sjukdomen.
Foto: Colourbox
– Vi är nu först med att visa att det går att förhindra depressiva symtom vid Huntingtons sjukdom genom att stänga av det sjuka proteinet i en specifik nervcellspopulation i hjärnans hypotalamus. Detta är enormt spännande och bekräftar våra tidigare antaganden, berättar Åsa Petersén, ST-läkare i Psykiatri Skåne och docent i neurovetenskap vid Lunds universitet.
Öppnar för mer träffsäkra behandlingar
Huntingtons är en skoningslös sjukdom som ännu saknar både botemedel och lindrande behandling. De emotionella besvären drabbar den insjuknade tidigare än de motoriska symtomen och tros nu ha sitt upphov i en annan del av hjärnan, det lilla känslocentrat hypotalamus. I musmodeller som återskapar sjukdomsförloppet har forskarna identifierat tidiga förändringar hos viktiga kemiska budbärare i just hypotalamus.
– När vi nu har kunnat tydligt visa i djurförsök att depression och ångest uppträder väldigt tidigt vid Huntingtons sjukdom vill vi mer specifikt skilja ut exakt vilka nervceller i hypotalamus som är kritiska för utvecklingen av dessa symtom. På sikt ger det oss bättre möjlighet att ta fram mer träffsäkra behandlingar som kan angripa det muterade huntingtinet där det gör som mest skada, säger Åsa Petersén.
Liknande mekanismer bakom depression
I takt med att kartläggningen av hypotalamus roll vid Huntingtons sjukdom fortskrider ökar också möjligheten att kunna få draghjälp av den bredare läkemedelsutvecklingen för psykiatriska sjukdomar.
Sannolikheten är stor att det är liknande mekanismer som styr olika former av depression menar Åsa Petersén och i jakten på bättre behandlingar hoppas hon och hennes forskargrupp kunna accelerera samarbetet med forskare i närliggande fält.
Text: JENS PERSSON
Artikeln är tidigare publicerad av Lunds universitet, 23 maj 2013