Fredric Medin är en vältränad man på 46 år som hälsar oss välkomna till villan i Dalby. Det är svårt att föreställa sig att hans hjärta stannade plötsligt för 21 år sedan mitt under en innebandymatch.
Idag är det inget han tänker på till vardags eller känner sig hämmad av men det finns situationer där han tänker sig för.
– Till exempel åker jag inte värstinggrejerna på Liseberg.
Han minns inget från själva hjärtstoppet. Han kommer ihåg hur han åkte till Victoriahallen i Lund, att han gick på toa innan matchen men där tar minnena slut. Det han vet om den dramatiska händelsen har vännerna och lagkamraterna berättat för honom.
– Jag hade en väldig tur för det var ett gäng läkare som spelade i salen bredvid så de började med återupplivningen direkt. Sedan ligger Victoriahallen väldigt nära sjukhuset, ambulansen kom på några minuter och jag fick vård väldigt snabbt.
De första minnena är sporadiska och förvirrade. Han började vakna gradvis efter ett par dagar på sjukhuset och till en början förstod han inte vad som hade hänt. Så småningom kom insikten men han återkommer hela tiden till att det kändes förvirrat.
– Det var svårt att ta in, jag som var fullt frisk och hade sportat i hela mitt liv låg plötsligt på sjukhus efter ett hjärtstopp. Men det var nog jobbigare för familjen och vännerna.
Första tiden var jobbig
Läkarna vet inte varför hans hjärta stannade så plötsligt. Man har tagit alla möjliga prover och gjort en mängd olika tester men har inget säkert svar. Fredrics fall är lite ovanligt och brukar därför tas upp som exempel på läkarutbildningen. I efterhand, när Fredric fått göra arbetsprov på testcykel har man kunnat konstatera att hans hjärta slår extraslag lite då och då men det är ganska vanligt. Den mest sannolika förklaringen man kommit fram till är att det kan ha varit en gammal hjärtmuskelinflammation som låg bakom hjärtstoppet.
– Jag minns att jag spelade innebandy en gång när jag var riktigt superförkyld. Och det ska man inte göra.
Fredric Medin låg inlagd på sjukhus i en månad och under tiden fick han en så kallad ICD, en ”bärbar” hjärtstartare inopererad.
Tänker inte på det idag
– Första tiden var jobbig, jag var hela tiden uppmärksam på mina hjärtslag och det tog faktiskt flera år innan jag kunde sluta tänka på det. Men det var nog värre för min familj. Min fru kunde bli jätteorolig, speciellt i början, om jag blev försenad och hade glömt att ringa.
Idag är det inget han tänker på till vardags. Han har visserligen sin ICD-dosa som ska bytas med jämna mellanrum eftersom batterierna tar slut, och han kan känna sladdarna som går till hjärtat. Men det är inget som stör honom.
– Det enda negativa med den senaste dosan jag fått är att den är känslig för krypströmmar. Om jag råkar komma emot något sådant med dosan kan den tro att det är fel på hjärtat och ge det en stöt. Det har hänt mig två gånger och det är väldigt obehagligt.
Fredric är en aktiv person
ICD:n har däremot aldrig behövt starta Fredrics hjärta på riktigt. Hans hjärta har pumpat på sedan den dramatiska dagen för 21 år sedan. Har man klarat så länge är det väldigt osannolikt att det händer igen. Det har säkert bidragit till att Fredric idag kan leva ett normalt liv utan att känna sig hämmad i sin vardag. Han är en aktiv person som spelar tennis två gånger i veckan, innebandy ibland och även ishockey! Vad tycker familjen om ishockeyn, är de inte oroliga?
– Ja, jo, så är det nog, säger han men tillägger snabbt:
– Det är seniorhockey, så vi tacklas inte! Jag är en aktiv person och vill inte att det ska påverka saker som jag vill hålla på med och därför kör jag på.
Läkarna har dock avrått honom från att springa maraton eller delta i Vasaloppet. Han ska helt enkelt inte ta ut sig fullständigt vilket han inte heller gör, försäkrar han.
Och hur var det nu med dom häftigaste attraktionerna på Liseberg?
– En god vän till mig som är forskare mätte sitt EKG under ett sådant åk och det rusade rejält i höjden. Så jag avstår från värstinggrejerna, säger Fredric Medin.
Text: EVA BARTONEK ROXÅ. Foto: ROGER LUNDHOLM
