Nanopartiklar är partiklar som är mindre än 100 nanometer i diameter. En nanometer är en miljarddels meter. De största nanopartiklarna har samma storlek som virus, fint metallstoft, eller de minsta partiklarna som bildas vid förbränning.. De allra minsta nanopartiklarna är inte större än stora gasmolekyler.

Eftersom partiklar i nanostorlek kan få helt andra egenskaper än när de är i ”vanlig” storlek, utvecklas nu specialdesignade nanopartiklar för olika ändamål. Exempel på användningsområden för tillverkade nanopartiklar är elektronik, livsmedelsförpackningar och medicinska ändamål. Nanopartiklarna ger skydd mot bakterier, UV-strålning, eller ger en beläggning som avvisar smuts och blir lättare att göra rent. Kolnanorör används för att ge lätta och ytterligt starka material.

Naturligt förekommande partiklar i nanostorlek kallas ofta ultrafina partiklar. Sådana bildas vid all förbränning. Nanopartiklar i form av kimrök, pulver av kol, har alltid funnits i bildäck för att öka slitstyrkan.

Försiktighetsprincip

Det finns inte någon chans att hinna forska färdigt om hälsoeffekter av alla nya nanopartiklar innan de börjar användas i verkligheten. Därför måste man utnyttja den kunskap som redan finns om naturligt förekommande partiklar för att utveckla metoder som kan förutsäga effekter av nanopartiklar. Ett tydligt exempel gäller tillverkade kolnanorör som bildar hållbara långa fibrer, där man tar vara på den kunskap som finns om hur asbestfibrers skadlighet. Ett annat exempel är studierna av hälsoeffekter av partiklar i nano-storlek i omgivningsluft, som kan ge ökad förståelse för skademekanismer.

Tills man vet mer bör försiktighetsprincipen råda när man arbetar med nanopartiklar, dvs. tillverkar produkter som innehåller nanopartiklar eller bearbetar sådana produkter. Den yrkesmässiga exponeringen bör reduceras till lägsta möjliga nivå, t.ex. genom olika typer av tekniska arbetarskydd (inkapsling, dragskåp osv.), personlig skyddsutrustning (andningsskydd, skyddshandskar, skyddskläder), städning och rätt avfallshantering.

Nanoforskning i Lund

Nanovetenskap har varit ett expansivt forskningsområde vid Lunds universitet de senaste 20 åren. Vid Lund Nano Lab tillverkas skräddarsydda nanopartiklar för användning inom teknik och medicin. Inom den stora strategiska forskningssatsningen nmc@lu, (Nanometer Structure Consortium at Lund University) med mer än hundra forskare finns också området Nano-Safety, där Arbets- och miljömedicin medverkar.

Inom Nano-Safety samverkar proteinkemister, cellbiologer, ekotoxikologer, aerosolforskare, arbets- och miljömedicinare och samhällsvetare. Målsättningen är att kunna förstå och förutsäga risk för människa och natur redan innan nya nanopartiklar designas. Djup och bred kunskap om de biologiska processerna vid exponering för de allra minsta naturligt förekommande partiklarna som redan finns i i omgivningsmiljön och arbetsmiljön är en grundförutsättning för att detta ska vara möjligt. Men man måste också förstå de samhälleliga processer som påverkar hur sådan kunskap kan användas.

Text: Katrin Dierschke, ST-läkare, vid Arbets- och miljömedicin i Lund.

Artikeln har tidigare publicerats i Bulletin nr 2/2012 från Arbets- och miljömedicin (AMM) i Lund och Yrkes- och miljödermatologi (YMD) i Malmö.