Bromsmedicin mot Alzheimers sjukdom har positiv effekt även på patienter som haft sjukdomen en längre tid och som hunnit försämras rejält. Dessa svarar till och med bättre på behandlingen under den inledande tiden än patienter med mindre avancerad sjukdom.
Det visar en ny avhandling från Lunds universitet av Carina Wattmo, biostatistiker och sjuksköterska vid Skånes universitetssjukhus.
Det finns få tidigare studier av Alzheimers sjukdom där man tar hänsyn till patienternas sjukdomsgrad vid behandlingsstart och hur den sedan påverkar resultaten. Oftast behandlas Alzheimerpatienter som en gemensam grupp i studier oavsett sjukdomsgraden.
Ny kunskap om servicebehov
Carina Wattmo har undersökt utvecklingen hos ett stort antal Alzheimerpatienter som behandlats med acetylkolinesterashämmare, den läkemedelstyp som dominerar behandlingen mot sjukdomen i Sverige och övriga världen.
– Personer med hög ålder eller personer som hade kraftigt nedsatt tankeförmåga vid behandlingsstarten visade under de inledande sex månaderna bättre respons på sin behandling än personer med lägre sjukdomsgrad. Det är därför viktigt att inte dessa patienter utestängs från behandling med bromsmedicin, menar Carina Wattmo.
I avhandlingen har hon även undersökt hur servicebehoven ser ut för Alzheimerpatienter. Gruppen ensamstående män visade nästan fyra gånger högre risk att flytta till särskilt boende jämfört med män som bodde tillsammans med anhörig. Motsvarande riskökning för ensamstående kvinnor var knappt två gånger.
Trots insatser från hemtjänst och dagvård så gick det i de flesta fall endast en kortare tid innan männen flyttade in på särskilt boende.
– Att ensamstående män skulle sticka ut som riskgrupp var väntat, men inte att det skulle vara en så slående skillnad jämfört med kvinnor. Det behövs sannolikt mycket stora insatser i hemmet med besök, vård, matleverans m.m. om det ska fungera för männen att bo kvar hemma, säger Carina Wattmo.
Patienter har följts under tre år
Carina Wattmos avhandling belägger också tidigare påvisade sociodemografiska skillnader. Kvinnligt kön, lägre ålder och hög utbildning är samtliga faktorer som, trots medicinering med acetylkolinesterashämmare, leder till sämre långtidsutfall i patientens tankemässiga funktioner.
Underlaget till avhandlingen utgörs av statistik från Swedish Alzheimers Treatment Study (SATS) där över 1 000 patienter från hela Sverige följts under tre års tid. Samtliga har medicinerats med acetylkolinesterashämmare. I studien ingår minnestester och kontroll av förmågan att utföra vardagliga sysslor och aktiviteter. Dokumentation av kommunalt servicebehov och läkemedelsdosering är andra aspekter som undersökts. Huvudcentrum för SATS är neuropsykiatriska kliniken vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.
Text: BJÖRN MARTINSSON
Nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 12 oktober 2011
