Björn Nodin, biomedicinsk analytiker vid avdelningen för patologi, som den 13 september försvarar sin avhandling ”Immunohistochemical and molecular studies on ovarian cancer progression and prognosis”. Varje år får cirka 750 kvinnor i Sverige äggstockscancer. Hur är prognosen för dem?
– De nordiska länderna har de högsta incidenstalen av äggstockscancer i världen. Prognosen är generellt väldigt dålig på grund av diffusa symtom och därför upptäcks sjukdomen i ett sent skede då den är svår att bota. Äggstockscancer är oproportionerligt dödlig och i Sverige svarar äggstockscancer för 3,3 procent av alla cancerformer och 6,0 procent av all cancerdöd.
Vilka kvinnor drabbas?
– I Sverige är det oftast kvinnor i 60-70 årsåldern, men också yngre kvinnor drabbas. Det finns framförallt en ökad risk för kvinnor med ärftliga faktorer och kvinnor med en lång fertil period med få förlossningar. P-pillerbruk har visat sig reducera risken betydligt.
Vad var syftet med studierna i din avhandling och vad har ni tittat på?
– Det finns ett antal olika former av äggstockscancer som uppför sig på olika sätt och är mer eller mindre invasiva/aggressiva, dessa har vi försökt att särskilja genom att identifiera skillnader i nivåer av olika gener och proteiner. Syftet är att för varje tumör kunna ge värdefull information om utveckling, prognos och om den är mottaglig för en viss typ av behandling. Vi utvärderade också förekomsten av mutationer i KRAS-genen som leder till att Ras-proteinet förmedlar en okontrollerad signal till tumörceller att växa vidare.
Vad fick ni för svar?
– Vi har visat att äggstockscancern inte är en utan många olika sjukdomar och att när man identifierar och värderar gener och proteiner i en tumör måste ta hänsyn till de olika former som finns av sjukdomen. Ett flertal av de gener och proteiner som studerats kunde kopplas till överlevnad hos patienterna och KRAS-mutationer var förenade med en förbättrad prognos i äggstockscancer. Vi kunde också påvisa att nivåerna av ett protein var högre i äggstockscancerceller som är resistenta mot cellgifter jämfört med äggstockscancerceller som är känsliga för cellgifter.
Hur samlade ni in tumörmaterialet för studierna?
– Vävnadsmaterialet är insamlat från patologavdelningarnas arkiv i Malmö och Lund och utgör samtliga fall från två populationsbaserade studier, Malmö Kost Cancer och Malmö Förebyggande medicin, från studiernas start t o m 31 december 2007. I allt fanns det 154 äggstockscancertumörer att tillgå.
Hur går ni vidare och vad finns det för förhoppningar i framtiden för den här patientgruppen?
– Prognosen förbättras avsevärt om man finner äggstockscancerfall i ett tidigt stadium och det pågår ett kontinuerligt arbete med att förbättra överlevnaden efter diagnos av äggstockscancersjukdom. De flesta patienter får behandling med cellgifter efter kirurgi, men många tumörer utvecklar mer eller mindre snabbt resistens mot denna. Därför vill vi bli bättre på att identifiera dessa tumörer, för att redan i ett tidigt skede kunna ge patienterna rätt behandling.
Text: OLLE DAHLBÄCK
Artikeln är tidigare publicerad på Lunds universitets hemsida, 5 september 2013
