I år får cirka 2 500 svenskar diagnosen cancer i urinblåsan. Trots att sjukdomen ofta upptäcks tidigt och kan behandlas med framgång, återfår cirka en tredjedel av de här patienterna cancern i en aggressivare form som ofta inte går att bota. 

Forskare vid Lunds universitet, tillsammans med kollegor i Uppsala och i Stockholm har visat att de patienter vars tumörer innehöll ett visst protein, Podocalyxin-like, PODXL, också hade en ökad risk för återfall i svår sjukdom och död i cancer. Något som öppnar för en bättre behandling.

– Vi har tidigare visat att det här proteinets förekomst i cellmembranet hos patienter med cancer i tjock- eller ändtarmen, ökar risken för återfall eller att dö i sin sjukdom. Nu ser vi samma sak hos patienter med cancer i urinblåsan, säger Karolina Boman, doktorand vid avdelningen för patologi i Lund.

Aggressivt återfall

Studien är gjord på närmare 500 patienter, både män och kvinnor mellan 39-90 år, som behandlats i Lund, Malmö och Uppsala. De patienter vars tumörer innehöll det nämnda proteinet, hade en ökad risk att få aggressivt återfall eller att dö i sin sjukdom inom två år – även i de fall som upptäcktes tidigt och med endast ytliga tumörer.

– Ett stort kliniskt bekymmer idag vid den här typen av cancersjukdom är de ytliga tumörerna, då vi inte vet hur de kommer att utvecklas. Med ökad kunskap om det här proteinet kan vi bättre avgöra en patients prognos och se vem som behöver en mer aggressiv behandling direkt, och vem som kan få en mildare behandling utan att riskera deras liv. Vi kan helt enkelt tidigt se vilka patienter som är i riskzonen för återfall.

Viktig funktion under normala förhållanden

Proteinet PODXL har enligt Karolina Boman en viktig funktion i andra organ i kroppen under normala förhållanden, men när det finns i tumörcellers membran är det tvärtom en stark riskfaktor.

– Prognosen är dålig även om det endast förekommer i en liten andel av tumörcellerna.

Forskarna tror att den nya kunskapen om proteinet även kan komma till nytta när det gäller andra cancerformer.

– Det här kan vi säkert dra nytta av när det exempelvis gäller cancer i bukspottkörteln, tjocktarmen och äggstockarna. Det kan dessutom spara mycket pengar åt samhället, särskilt om vi i framtiden med ett enkelt urinprov skulle kunna se vilka tumörer som innehåller det här proteinet. Det ska vi titta på nu.

Text & porträttfoto: OLLE DAHLBÄCK

Artikeln är tidigare publicerad av Institutionen för kliniska vetenskaper, Lund, 16 maj 2013