Vetenskap & Hälsa

Vetenskap & hälsa

Barn kan behöva långsiktigt stöd

2010-11-02

 

Föräldrar med psykisk ohälsa kan inte alltid se sina barns behov och hjälpa dem i deras utveckling. Barnen riskerar därför att få svårigheter i kontakterna med omvärlden. Men extra personal på förskolan, ”kompletterande anknytningspersoner”, kan hjälpa sådana barn.

Birthe Hagström från Malmö stads sociala resursförvaltning har i sin doktorsavhandling studerat problemet och dess möjliga lösning. Hon har också tidigare arbetat på Viktoriagården i Malmö, en barnpsykiatrisk behandlingsinstitution som inriktar sig på det tidiga samspelet.

– Där var det tydligt att allt fler föräldrar med psykisk ohälsa sökte hjälp i sitt föräldraskap, berättar Birthe Hagström.

Kompletterande anknytningsperson

Små barns behov kan kollidera med de vuxnas förmåga och behov. Om barnen inte får sina behov tillgodosedda påverkas deras utveckling negativt. Dessa svårigheter börjar tidigt, men det är först när barnen visar symtom på att inte må bra som problemet uppmärksammas.

I sin avhandling följde Birthe Hagström fyra barn som fick var sin kompletterande anknytningsperson på förskolan – en pedagog vars uppgift var att skapa kontakt och en relation med barnet. Insatserna gjordes i samverkan med barnens föräldrar, som alla led av psykisk ohälsa.

Utbildning krävs

För att kunna arbeta som kompletterande anknytningsperson krävs troligen fortbildning. Via föreläsningar, studiecirklar och handledning erbjöds pedagogerna kunskap om anknytning och självutveckling under en treårsperiod. Effekterna av denna fortbildning studerades.

Mindre barn går på en väg och håller handen
Foto: Dreamstime

Avhandlingen redogör bland annat för den positiva utvecklingen för barnen under den tid de följdes. I dag går samtliga i grundskola.

Barnen utvecklades

– De barn som erbjöds extra stöd var påtagligt försenade i sin utveckling. De var inte intresserade av vare sig vuxna eller barn, några visade stor oro och ingen kunde leka. Långsamt byggdes tilliten till pedagogen upp och successivt utvecklades barnen. Från att ha varit mycket ensamma fick de kamrater och kunde delta i förskolans aktiviteter och gemenskap, berättar Birthe Hagström.

En förskola i Malmö har nyligen påbörjat ett liknande arbete med att erbjuda barn i behov av utvecklingshjälp en kompletterande anknytningsperson. Andra kommuner i Sverige har också visat intresse.

Text: HANS-GÖRAN BOKLUND